Jag ska bara lägga ut bilder på min brors student tänkte jag. Jag är inte med på bild tyvärr men det är ju han som tar studenten=)

Föressten så finns det en andledning till varför jag ännu inte lägger ut bilder på min mage varje vecka eller oftare. Det är för att den känns inte ett dugg större. Aldrig. Bara vissa dagar när den är stor men det är ju inte bebisen som plötsligt växt tilll ett bautabarn, det är ju min mage som typ är svullen och sånt, tror jag.

Sen har jag en fråga till alla som varit gravida.

Jo, det är såhär att när jag ligger ner, oftast på morgonen så känner man ju en liten bula mitt på magen typ som inte har varit där innan,  men den är oftast större på ena sidan och typ hårdere på ena sidan, Är det normalt?

Sen så blir den dära bulan hård ibland när jag bara sitter ner med. Det känns helt onormalt men jag antar att det är bebismagen?

Det känns helt enkelt bara inte normalt.

Jaja, här får ni lite bilder på mina bröder i alla fall:

  Utspringning

  Full och lycklig

  Med flickvän=)

Dom skulle pussas med Carl trodde han skulle kolla i kameran

Tycker detta är en helt fantastikst bra bild!!=)

Ja, full är han!

  Min mormor som absolut inte är lika farlig som hon ser ut att vara!!=)

  Min söta bror David=)

  På lastbilen!

Ja nu har jag extremt brottom till jobbet!! Bye

Goddag mina hittills idag 16 läsare (hahahahaha)

Jag va bara tvungen och härma frugan som igår bara hade tre läsare som hon skrev till. Det bara lät sååå kul när man läste det! Men jag tycker faktiskt att min kära fru förtjänar flera läsare än tre ynkliga stycken varav en är jag=)

Så loova att gå in och läsa lite HÄR!! Det är alltså min käraste vän som skriver om sitt liv som verkligen inte varit det lättaste och hon håller på att bli helt frisk. Hon är faktiskt nästan i mål och jag lovar, det har varit en lååång resa och jag har deltagit i en del av den.

Det har faktiskt varit en fantastisk resa även om den har varit minst sagt svår i vissa perioder. Det har varit millimeter från döden men många stunder har det varit så mycket skratt att vi typ har blivit medvetslösa båda två.

Den sjukdomen som Frugan (som vi kallar varandra) Har haft är så missförstådd. Många går runt och tror att dom vet precis hur det fungerar och tror att dom är världens bästa hobbypsykologer och kan lösa allting, men  riktigt så lätt är det inte. Om man är vän till någon som har Någon form av ätstörnning så ska man faktiskt inte leka hobbypsykolog. Den personen behöver riktig hjälp, oftast är inte ätstörnignen det riktiga problemet.

Men man ska finnas där och vara med och analysera och fundera kring allting. Och man måste lita på sin sjuka kompis helatiden.

Jag hade aldrig svårt för att lämna Frugan även om jag visste att det faktiskt kunde hända något. Jag tänkte såhär att JAG har inte ansvar för hennes liv. Jag litar på att hon kan ta hand om sig själv trots hennes tillstånd och om det händer något kan jag inte skylla på mig.

Jag såg ALLTID ljuset hos henne hur mörkt det än var i hennes egen värld.

Ibland hände det farliga saker, men vi löste det. Jag ser det bara som fina minnen för det slutade ju alltid bra, även om jag vet hur enormt svårt det va för frugan.

Jag tycker att min resa med Johanna, som hon heter på riktigt har varit väldigt bra för mig. Det har gett mig mycket att ha en vän som har varit sjuk och som nu nästan är frisk. Jag har varit ett stöd och jag har lärt mig att hantera svåra situationer.

Nu låter detta som en bokresencion, haha, men det är det ju inte, jag bara började minnas så mycket som har hänt i våra liv!

Jag ska till frugan i sommar på min semester och stanna i minst en vecka och det ska bli så skönt! Vi har inte träffats sen i MARS! Vi lider båda svårt av detta och det ska inte hända igen, men hennes pojkvän kom hem från japan i mars och hade varit borta i ett helt år!! Och vi har båda haft fullt upp med en massa saker så i sommar ska vi verkligen ta igen all förlorad tid! Jag längar typ ihjäl mig! Vi ska  analysera ihjäl oss och ladda som tusan och sånt som vi alltid gör.

Frugan, jag saknar dig!!!

Ge mig min semester nu tack!