Nu ska vi åka och handla och sen grilla igen, För hör och häpna! Idag skiner solen i Borås. Självklart är det kallt och himlen är inte utan moln, men solen skiner ändå. Det är så man skäms om man inte är ute.

Jag har fått gjort väldigt mycket idag och magen känns enoorm så jag tänkte visa er den sen, om ni kollar in senare ikväll=) Även om jag inte ser det själv så känner jag det faktiskt nu. Den är rundare till formen nu med för innan tyckte jag att den va fyrkantig. Då blev jag rädd att jag skulle vara fyrkantig hela graviditeten, men jag tror det kommer försvinna!=)

Men jag återkommer när jag är MÄTT!

Okej, jag är fortfarande irriterad, men jag ska försöka att bli lite positiv. Jag är åter hemma från jobbet och har till och med hunnit dusha. Det va skönt och välbehövligt.

Jag läste precis Katrin Zytomeierskas (eller hur det nu stavas) Blogg, vilket jag gör varje dag och jag kan erkänna att jag INTE blev sugen på att föda barn. Inte för att jag va det innan heller, men den smärta hon beskriver är helt sjuk. Och jag klarar inte ens mensvärk utan ipren. Hur ska detta gå? Varför föder man barn om det gör så ont?

Alltså när jag va liten så va jag ett oroligt barn, jag är visserligen orolig av mig fortfarande, men jag trodde på alllvar inte att jag skulle klara mig i livet. Jag hade endel olika livsproblem, som jag kallade dem. Det va dom dära största problemen som jag trodde va helt omöjliga. Tro nu inte att jag hade en olycklig barndom, den va faktiskt väldigt lycklig och bra, men jag är helt enkelt en människa som oroar mig. Livsproblemen bestod av:

1. Mens. Hur skulle man överleva det? När skulle den komma? Hur gjorde man? Tänk om någon märkte något, och såvidare. Det va ju jobbigt till en början men jag tror inte någon tjej har haft det lätt med den dära nedrans mensen. Numera är det ju inte ens ett problem, man kan prata om den med typ alla och har man bara en tampong och en ipren så märker man det ens knappt.

2. Flytta hemifrån. När jag va liten trodde jag på allvar att den dagen man fyllde 18 år så va man tvungen att flytta. Man fick inte bo hemma längre. Jag tänkte på hur det skulle bli på julafton och hur jag skulle fira den och hur jag ens skulle kunna sova själv? Jag va alltså runt en 8 år när jag trodde detta, men jag kommer tydligt ihåg hur jag oroade mig för denna stora dag. Sen blev det ju så att jag flyttade hemifrån när jag va 15 ungefär, och det valde jag själv och jag trivdes utmärkt.

3. Få en pojkvän. Det va verkligen ett stort problem när jag va liten. Jag va skiträdd för killar och jag fattade bara inte hur man ens kunde umgås med dom. Dom va som utomjordingar för mig. Livsfarliga. Dom ville bara retas och vara jobbiga. Men alla stora hade ju relationer med dem lixom. Jag fattade bara inte. Men det löste ju sig bra det med, några pojkvänner har det ju blivit med åren och även jag hamnade i den dära leta pojkvänsdjungeln och alla dramaatiska hjärtekrossande tillstånd. Herregud vilka heartbreake man har haft i sina dagar!

4. Få ett jobb. Kort och gott, så trodde jag att jag va för dålig för att få ett jobb för jag va aldrig bra i skolan och alla vuxna bara tjatade om hur viktigt det va att vara bra på matte och engelska och det va mina sämsta ämnen, jag trodde jag va utdömd. Men jag har ju ett jobb i alla fall.

5. Föda barn! Här har vi alltså mitt återstående livsproblem. Att föda ett barn. Jag har alltid varit rädd för allt vad smärta heter. Jag avskyr att ha ont. Och att föda barn låter ju aldrig direkt smärtfritt. Ibland när jag har haft skithemsk mensvärk så har jag försökt att strunta i att ta en värktablett för jag har tänkt " om jag inte ens klarar av detta så kan jag inte klara att föda barn". Men det har ändå slutat med att jag har tagit en värktablett för jag har inte stått ut. Hur ska då detta som jag har framför mig gå? Och prata inte om smärtlindring, för det verkar inte funka för någon ändå. Alltid är det något fel med epudralen eller vad det heter och lustgasen gör bara att man spyr och tro inte att jag kommer klara av att andas på rätt sätt för jag kommer inte göra det och ja, vad ska jag göra?

Även fast alla mina andra livsproblem löste sig så fint och bra  och aldrig ens har blivit problem så är denna kategori ändå värst. När jag va liten tänkte jag att jag inte skulle få några barn jag skulle helt enkelt skita i det för man fick ju ändå bara ont. Men nu sitter jag här, lycklig för det lilla som troligen sprattlar runt inuti mig och längtar tills den kommer ut. Eller rättare sagt efter att den är ute. Då har jag nog inget livsproblem kvar?

Just det ja, jag glömde skriva om en sak i mitt förra negativa inlägg.

Jag HATAR folk som försöker styrka sitt eget svaga självförtroende genom att sänka andra. Helatiden. Dom bara gör det helatiden utan att tänka sig för.

VARFÖR kan dom inte bara låta andra vara? Låta dom tycka som dom vill, låta dom göra som dom vill utan att vara på dom för något? Sluta prata om andra bakom ryggen.  För det orkar jag inte ens med. Alla gör som dom vill, och man får ha åsikter, men man behöver inte trycka ner människor i sin närhet bara för att styrka sig själv.

 Och jag säger "folk" för vad skulle jag ens tjäna på att nämna några namn?

Sen så HATAR jag fylla med. Fulla folk som går för långt? Vad tjänar man ens på det? Visst, det är kul att bli full ibland och ha roligt med sina vänner, men folk som blir fulla och bråkiga och elaka och dryga och otrevliga och som bara slänger ur sig en jävla massa skit, inte visar respekt och ja, jag skulle kunna fortsätta i evigheter.

JAG HATAR ER! Ja, idag hatar jag ganska mycket men nu  har jag fått stå ut med så himla mycket från fulla människor, som bara har slängt ur sig saker som får mig att bli fullkomligt helt galet förbannad, men jag får bara stå där och snällt ta emot och göra mitt jobb. Självklart gör jag gärna det. Mitt jobb alltså, men man kan inte  ta hur mycket som helst.

Varje kväll när jag går oh lägger mig och jag vet hur fulla andra är, och hur bakfulla dom kommer vara morgonen efter så njuter jag av hur underbart bra jag mår, att det inte snurrar i mitt huvud. Att jag inte kommer vara bakfull. Hur kan man ens festa varje helg till man är typ 35 och sen komma på vad man ska göra?

Ja, jag låter som en tant i klimakteriet, men då får jag väl göra det då, jag längtar ändåså tills jag är pensionär för då ska jag åka permobil med frugan.

Jag är verkligen skitsur.

Dels för att jag inte fattar vad jag ska äta idag på jobbet, för mcd mat är förbjudet egentligen , men vi har ju ingen matlåda hemma, och jag vill inte slösa pengar på någon form av hämtmat.

Sen så är jag sur för att det aldrig kan bli som man planerar för det är alltid någon ska ändra på sig i sista stund.

Sen är ja sur fö att jag måste vara den sämsta gravida kvinnan i världen som inte ens kan få i sig lite fisk 3 ggr i veckan typ. Inga andra vitamier heller för den delen så jag får väl skylla mig själv sen.

Sen är jag sur för att det är så stökigt här hemma och att jag aldrig städar. Mamma och pappa va här igår och hjälpte oss att slänga all skit som vi hade och sätta upp lampor och speglar och sånt. Det är såklart skönt, men JAG får aldrig någonting gjort och jag blir helt sjuk i huvudet av att inte få någonting gjort. Men jag är säker på att jag kommer få lika lite gjort när jag har semester med.

Sen är jag sur för att jag bor i sverige för det är ALLTID fult väder här. Har det varit en enda vacker vårdag i år? Om det ens har det så har väl jag jobbat då för jag har då verkligen inte upplevt det.

Så alla jävla tidningar och alla som tror på en varm och solig sommar, sluta ge falska förhoppningar, vi bor i sverige och det regnar här. I alla fall i Borås. Det är sant att det regnar 360 dagar om året. Vad gör jag ens här?

Ja, jag är verkligen sur på allting idag och jag vill inte ens vara positiv.

Det får vara slut på min oändliga lathet nu, och ingen ska säga till mig att man ska passa på att sova och vila när man är gravid, för man kan inte lagra sömn.

Man kan faktikst inte lagra någonting.

Just nu i mitt negativa tänkande undrar jag när det kommer sparka i min mage? Det vore ju något positivt i alla fall.

Nu ska jag åka och jobba. IGEN!

Hejsan.

Ursäkta den dåliga uppdateringen nu i helgen, jag jobbar natt och när jag inte jobbar vill jag BARA sova. Eftersom att min kropp vill gå och lägga sig senast halv tolv men måste vara vaken till fem på morgonen så är jag verkligen HELT SLUT när jag kommer hem. Återkommer nog i morgon kväll.

Kisses and hugs!

Nu är jag sur. Helt utan andledning tror jag. Eller det är nog mest för att jag är lite stressad och lite trött och vet att jag måste gå om en timma och trettioåtta minuter om jag ska hinna till jobbet, och gå måste jag göra i detta regnet med eftersom att jag måste gå en promenad varje dag för att det är bra och jag får ångest om jag inte gör det. Lika bra att ta det på vägen till jobbet då.

Ätit har jag gjort slarvigt som tusan de senaste dagarna. INTE OKEJ. Men det är svårt det dära, och mycket enklare när det bara drabbar en själv. Men nu drabbar det livet som är i mig med, och det vill jag ju inte. Visserligen så är det nog mest jag som blir drabbad av alla möjliga vitaminbrister för den som jag kallar för ingen, inuti mig tar det den behöver och lämnar resten till mig, och om det inte finns ngt kvar till mig har jag bara mig själv att skylla.

Bäst att få i sig alla möjliga vitaminer alltså. Men det är svårt. Jävligt svårt när man bara är sugen på skitmat och sånt som inte innehåller direkt mycket näring.

Jag ska i alla fall som sagt jobba natt snart, och försöka klara av det så gott det går, men det är inte lätt när klockan slår tre och man har såå mycket kvar framför sig innan man får krypa ner under ett varmt  täcke hemma, ungefär när klockan slår fem...

Därför är det väldigt bra om man hinner till affären innan och kan köpa lite peppmat. Kanske blir det en pepptidning med. Men peppgodis får det inte bli, för då blir det bara lakris och det är inte bra när man är gravid, även om jag suktar som en tok efter det.

Gud vilket grått inlägg detta blev! Inte riktigt meningen. Jag kan ju färga det lite genom att skriva att jag jobbar med fantastiska människor idag så vi ska nog ha roligt!!=)

Detta är en vacker bild

På en djungelvrålsklubba.

Underbara, älskade!!

Men jag måste sluta med dem.

Eller iaf sluta överkonsumera dem.

Snyft.

Jistanes!

Här satt jag, fortfarande på mitt feta arsle i min soffa och diggade lite till abba som strömmade ur högtalarna i vårat hem, och hoppade plötsligt till då det for något tyngre än vanlig post genom brevlådan i min dörr! Ibland undrar man om brevbäraren står och lyssnar utanför dörren när jag och fredrik alltid utbrister: OJ, vad rädd jag blev!

Vi är inte vana vid att posten kommer flygandes genom dörren än.

I vilket fall så reste Fredrik på sig för att se vad som stod på vid dörren, och där hittade han en Present! TILL MIG!

En present med Nalle Phu papper och 6 frimärken på. Jag förstod direkt vem det va ifrån. Min fru! Frugan alltså.

Jag blev såklart helt till mig och slet av det stackars fina pappret och finner ett litet rosa brev och två böcker. Dom heter: handbok för Gravida, och Så överlever du ditt första år som mamma.

Jag blev såklart väldigt lycklig och glad och ska börja läsa gravidboken alldeles strax=)

Hur lycklig blir man inte när presenter flyger in genom dörren sådär helt plötsligt?

Tack Frugan! Jag blev hur glad som helst=)

Sådär ja, nu har jag slagit ner mitt feta arsle i soffan igen efter en hel dag hemifrån igår. Det är skönt när man får slappa en dag och känner sig värd det. Att slappa när man inte känner sig värd det är hemskt!

Men nu är jag värd det så det känns helt underbart.

Igår började jag jobbet kl 08:00 och va till och med pigg! Tur va väl det för vi fick minst sagt problem på öppningen.

Men vi löste väl det tillslut och sen jobbade jag till 17, sen bar det hem till carros söta lägenhet som jag tyckte om och göra iordning oss inför

Sex and the City Premiären. Det va rätt kul på minglet, blev lite långtråkigt ett tag men sen blev det film och ibörjan kan jag erkänna att jag inte fattade hur jag skulle överleva de närmsta 2 timmarna, för jag tyckte den söög i början, men sen så blev den faktikst bra. Den va lite rolig och lite allvarlig, det blandades bra och filmen får godkänt!

Fast det är ju inte så att jag vill springa och köpa alla sex and the city boxar på stört.
Men jag kanske kan sluta byta kanal när det kommer på tv.

Alltså jag är ju så mycket för att allt ska se fint ut, och den största andledningen till att jag inte gillar serien är nog att jag inte tycker att skådespelarna är vackra. Jag tycker dom är ganska fula och det förstör. Ibland är dom lite knäppa med. Det är lite för odramatiskt lixom. Dramatik är det viktigaste!

Sluttjatat om den, ikväll ska jag jobba natt. Min kropp kommer tycka det är dax att sova senast halv tolv som vanlig, men jag ska försöka göra mitt bästa ändå, men jag vet inte hur jag ska ta mig hem från jobbet inatt. Jag vill helst inte gå hem och riskera att bli våldtagen eller dylikt.

Att man ens ska behöva riskera det bara för att man måste gå hem? Helt sjukt. Sånna som våldtar och rånar och sånt måste vara helt jävla sjuka i huvudet. Jag skulle kunna dra igång världens debatt om det nu, men jag kommer inte kunna sluta så jag slutar här.

Nu ska jag fortsätta sitta här och lyssna på trevlig musik och läsa alla bloggar som jag läser! Länka gärna till era egna bloggar i en kommentar så att jag får lite mer trevlig läsning att läsa=)

Puss å hej.