Hejsan! ville bara påminna om att jag har en ny blogg, för att denna inte funkar så bra!

Men besök mig på: alskadeingen.blogg.se

Hejsan.

Ledsen för dålig uppdatering, men det har ju hänt en del den senaste veckan=)

Gabriel valde ju inte att komma ut själv så det blev igångsättning på Måndagen den 22:a. För er som inte vet redan alltså. Fast det gör väl dom flesta.

Han vägde 3735 gram och mätte 53 cm. Han är verkligen det mest underbara som hänt mig. Han är verkligen värd allt det jobbiga som det innebar att vara gravid. Han är värd det så hiiiimla mycket!

Det kommer en gravidhistoria och en förlossningsberättelse på bloggen inom några dagar och lite bilder ska jag lägga upp med, men sen skriver jag inte mer i denna bloggen. Jag kanske fixar en "ny", alltså på en annan sida, men bara om jag kan ta med mig alla inlägg från denna sidan, för jag vill ha kvar samma blogg, men inte på bloggplatsen. Men det är inte heller säkert för jag vet inte om jag vill lägga så mycket  tid på att sitta vid en dator när jag har världens mest fantastiska lilla bebis att lära känna. Men det kan hända att det blir en blogg med lite mindre uppdatering än vad man kanske bör uppdatera i en blogg så att ni ändå för följa honom lite, för den kommer ju handla mycket om Gabriel i sånna fall.

Nu ska jag börja fila på en graviditetshistora, som jag vill kalla det=) Den kommer handla lite om hur det "gick till" alltså inte hur vi gjorde honom, för det tror jag ni förstår =), men hur jag tänkte och sånt och sen hur det va att vara gravid. Ganska öppet, men jag behöver verkligen skriva ner det och jag blir bara glad om någon vill höra med=)

Nu väger jag 69 kg, bara så ni vet. Om ni någongång ska kalla mig tjock så är det nu, för jag tänker ALDRIG mer vara tjock. Om jag inte blir gravid nån mer gång i livet då så klart. Men fattar ni!? Jag har gått upp 16 kilo! Det är nästan inte okej. Och jag som i v.20 satt och oroade mig över mitt ynka kg som jag hade gått upp då..

Jag är övertygad om att det är mitt tröstätande av mörk choklad som orsakat denna viktuppgång.

Jag får helt enkelt övertyga mig om att det inte är ett dugg synd om mig så kanske jag slutar äta ihjäl mig på mörk chocklad.

Men fatta! Jag ska föda ett barn denna veckan. Jag får svimningskänslor, kräkpanik och darrningar bara att tänka på det. Alla kan fortsätta peppa mig med att jag kommer klara det och sånt, för ja, det kommer jag, men jag kommer ha såååååååå mycket panik med. Jag insåg idag att jag måste nog faktiskt låta den dära skrikpaniken komma ut och låta mig må lite dåligt. Det är ju normalt att vara nervös innan man ska föda. Men jag tänker att jag måste vara avslappnad och sånt och då kan man ju inte gå runt och ha panik. Men jo, det får jag nog ha.

Jag vill föda på Lördag. Inte när nina är i helsingfors och inte ens kan komma. Då går det helt enkelt inte.

Jag känner mig som när man va liten och visste att tex: På tisdag ska jag vaccineras. Alltså när man skulle få en spruta när man va typ 10 år och va så medveten om det och den dära dagen då man visste att mamma skulle ta med en tilll vårdcentralen för någon vaccination, man vaknade kallsvettig på morgonen, kunde inte äta frukost, hade jätteont i magen, kändes som man skulle svimma helatiden.

Eller förresten, en ännu bättre jämförelse! När jag skulle dra ut en tand, för andra gången och visste hur ont det gjorde. Så nervös är jag, fast 1000 till. Och då gjorde den där tanden JÄVLIGT jättejätteont att dra ut.  och alla bara säger att det inte är farligt och inte gör så himla ont, men det är så feeeel.

Nä nu flummar jag bara känner jag. Men jag är rääääääääääääädd!

Hejsan.

Verkligen ledsen att jag bloggar så sällan nu för tiden. Det är denna DUMMA datorn som inte klarar av min bloggsida. Ni skulle inte heller blogga om det tog hundra år att skriva ett inlägg. Jag får till och med vänta när jag måste sudda lite för att jag skrivit fel. Men om någon vet hur man gör för att byta  till tex blogg.se och lixom flyttar med alla inlägg och bilder så kan ni ju säga till..

Det borde ju gå!? Det finns ju andra som har gjort. För detta går inte, det är sjuuukt tråkigt att skriva när man måste vänta på att sidan ska ladda klart och sånt heeeeelatiden.

Men när jag ända skriver kan jag ju uppdatera er om att han inte är ute än. Jag är sjukt trött på det här. Idag har jag bara sovit och varit på specialistmödravården. Jag är så trött idag att jag närstan blir rädd.

Han har lugnat sig endel i magen tycker jag, det finns väl ingen plats att röra sig på. Jag är väldigt orolig att jag ska vara trött när det drar igång, om det drar igång. Jag vill inte vakna mitt i natten av värkar och jag vill vara utvilad. Min motivation till att föda barn är INTE stor när jag är trött. Det är förövrigt aldrig särskillt stor. Jag har hyrt en TENS på MVC som jag hoppas ska hjälpa litegrann.

Om han inte är ute den 20:e så har jag redan fått tid för bedömning den 22:a att sätta igång mig så han har 11 dagar på sig från och med idag, men nina åker till sthlm i morgon och är borta ett tag så antingen får han komma exakt nu, eller så får han vänta tills den 19:e. Men jag har väl säkert otur så han kommer säkert när nina inte kan komma. Då kommer jag bli jätterädd och inte vilja föda och inget kommer gå bra. GUUD vad positiv jag är...

Igår råkade jag bliJÄTTELÅÅÅG. Jag lixom glömde av att jag har diabetes, så efter attt jag gått en timmes promenad med Sandra så kom vi hem och jag planerade göra ett blodsockerprov, men det glömde jag och jag la mig i sängen och pratade lite, sen låg jag kvar där ett tag och sen började jag känna mig väldigt yr, men inte yr på diabetessättet, utan på panikångestsättet. Jag tänkte att ojdå, ja nu börjar jag verkligen bli rädd för förlossningen här.. Försökte sluta vara yr, tänkte att nu får jag ju ge mig, såhär kan jag inte hålla på. Jag blev sjukt varm och svettig och trodde att värsta panikångestattacken va på väg, öppnade ett fönster och tänkte att det här klarar ju jag..satte mig igen och kände hur jäääävla dåligt jag mådde, att jag verkligen på riktigt svimmar snart, verkligen vilken sekund som helst. DÅÅ kom jag på att jag kanske har lågt blodsocker! Kan ju vara därför det aldrig känns bättre! Vid det laget kände jag mig jättefulll och fattade knapppt vad jag höll på med och drack mjölk sen tog jag mig tilll min väska och hämtade druvsockertabletter och sen la jag mig i sängen. Då fattade Fredrik hur dåligt jag mådde och tog blodsockerprov på mig.

Det visade 2.3 Helst sjukt lågt och inte konstigt att jag svettades som att jag hade sprungit runt hela sverige. Sen vet jag inte riktigt vad som skedde, jag åt nog några fler druvsockertabletter men  kände mig inte ens bättre, ville bara kräkas. Då tog Fredrik blodsockerprov igen och då va det på 1.9 Verkligen hur lågt som helst och inte konstigt att jag knappt va vid medvetande.Jag kommer inte ihåg mycket iaf, men Fredrik ringde tydligen till hans kompis Tobbe som har haft diabetes jättelänge, och han sa att jag behövde youghurt med mycket sylt i, så det fick jag och fredrik slängde i lite banan  med och GUUD, det va det godaste jag har ätit någonsin tror jag. Efter ett tag kände jag mig liite bättre, jag slutade svettas och återfann mig själv.

Det va läskigt! Jag fattar inte vad jag hade gjort om jag va själv hemma för jag hade inte kraft att ta ett blodsocker. Visserligen hade jag nog överlevt på mina druvsockertabletter som jag stoppade i mig, men det hade nog tagit längre tid att komma tillbaka.

Jag tror inte att bebisen påverkas så mycket av när blodsockret är så lågt efter som att det ändå är en ganska kort stund. Han verkar normal därinne iaf.

Det va en hemsk upplevelse! Det va verkligen tur att Fredrik va hemma och vet hur man gör med alla mätare ochsånt!

Nä, nu ska jag väl orka laga mat. SJUUUKT jobbigt, sen ska jag nog återgå till att vila som är det enda jag har gjort idag.

Hejsan.

Nu ska ni få höra! Det kan möjligtvis vara lite intimt så ni som känner att ni inte vill ta del av lite halvintim info om mig kan ju sluta läsa här..

Jo, igår upptäckte jag att mina bröst har börjat läcka! Visserligen läcker dom inte av sig själva, jag måste trycka lite på dom, men ändå. Det va en sjuk känsla. Det va då som jag insåg att snart ska jag föda ett barn. Jag fick nästan panik! Jag blev verkligen rädd och förstår inte hur jag ska kunna ta mig igenom detta. Ett stort barn dessutom. Det ingick definitivt inte i planen.

Planen va att bebisen skulle vara liten liten och så skulle det hända något, tex att den la sig i säte och det skulle bli kejsarsnitt. Det va nog det min hjärna i smyg planerade och därför har rädslorna aldrig brutit ut på riktigt, men igår hade jag världens svimningskänsla halva dagen för jag insåg att det är inte så. Jag har en bebis i mig som ligger åt rätt håll, väger 3400 gram och dessutom sjunkt ner i mitt bäcken. Där försvann alla mina utvägar plötsligt.

Han ligger dessutom obekvämt och vägrar ligga still, och MOSAR MINA REVBEN!

Han lär ju vara lång med, för han rör sig lika mycket längst ner som längst upp.

Ja, och i morgon ska jag ju till malmö. Jag VÄGRAR att föda i Malmö. Så det är ingen ide att min kropp ens försöker, Jag tänker i sånna fall inte vara med. Jag säger upp mig från det här!!

Nu ska jag göra iordning mig så gott det går för ikväll ska jag och Fredrik äta på Oliven=) Det ska bli så gott och mysigt!!

Hejsan.

Jag kom precis hem från stan. Jag hatar att åka till stan nu för tiden för jag kan inte gå. Det gör ont. Jag vaggar så jag nästan faller omkull.

Jag va hos barnmorskan och där konstaterade även hon att bebisen är ingen liten pluttbebis. Han kommer med stor sannolikhet väga runt 4000 gram. Jag vill inte det. Men jag kan ju inte heller göra något åt det. Det känns som att alla kläder kommer vara för små. Det känns som att vi inte har några kläder heller! Fast det har vi ju, det är bara så svårt att veta hur mycket som går åt.

Barnmorskan sa även att han tar numera upp hela mig mage, det är inte konstigt att jag har ont i revbenen för min livmoder mäter väldigt högt upp och när han sätter sina fötter och rumpa där så blir det verkligen ömt. Stackars min kropp.

Hon sa att jag är fullgången. Alltså han är klar, han kan komma precis när som helst. Det visste jag väl, men eftersom att han redan väger som han ska, hon uppskattade att han väger runt 3400 gram nu, och tar upp hela min mage och är fixerad så är det inget konstigt om det sätter igång nu. Då blir jag lite irriterad för jag är inte klar än!! Jag ska till Malmö i helgen, jag måste verkligen det, och jag känner mig inte riktigt förberedd än! Näe, han får faktikst vänta. Han kan få komma efter den 10:e November för då är jag nog redo.

Jag hyrde en tens-apparat från Mvc idag och hoppas att den ska funka bra.Jag väger föressten 66 kg nu. Jag har gått upp 12 kg. Herregud.

Nä, nu ska jag äta lunch. Jag behöver föressten hemhjälp. Någon som kan storhandla åt mig, eller iaf köra mig till affären. Någon som städar mitt badrum och någon som kan åka ner med våran ÖVERFULLA återvinning.

Och om ni nu ska köpa presenter till våran lilla knodd så behöver han tröjor, tossor, vintermössor, och byxor. Helst storlek 62. 56 går bra med. Fler bodys behövs iförsig med i storlek 62.

Lite tips bara=)

Hejsan.

Idag har jag bara varit hemma. Men tro inte att jag har latat mig. Jag har, efter bästa förmåga, diskat diskberget som bosatt sig i köket, vikt in huuur mycket tvätt som helst efter att jag tvättade i förrgår, jag har strykt dom två sista gardinerna och det är typ det tråkigaste jag har gjort. Jag vet att jag har nämt att jag gillar att stryka, men dessa gardiner är huur stora som helst och blir inte platta hur länge man än stryker. Eller jo, platta blir dom, men skrynklorna är kvar. Jag tror strykgärnet inte är det allra bästa.

Sen har jag Äntligen efter många veckors funderingar över detta, packat BB-väskan. Den är inte klar än, men bebis har fått med sig 4 bodys men jag tror det va 4 byxor med, en varm tröja, sockar och två mössor och jag har packat det mesta till min och fredriks necesär och sånt. Jag ska köpa "fika" och drickor som vi kan ha med oss, lite godis och så ska vi sno mammas och pappas systemkamera till förlossningen. Jag ska få låna mammas vetevärmare med. Jag vet inte om jag vill ha med egen musik? Har inte bestämt mig, men jag tror jag vill lyssna på radion. Jag brukar gilla att lyssna på radio när jag är stressad.

Tänkte köpa några tidningar som man kan bläddra lite i med, men inte än för då kommer jag bara läsa ut dom innan det är dax.

Massageolja är med. Vi ska börja sova med bebisens filtar nu så att filtarna luktar som mamma och pappa=) Det tycker jag är mysigt.

Kläder tycker jag nog vi kan packa när vi ska åka väl?

Jaja, nog om det. Igår fick jag världens vackraste bukett med rosor från Fredrik=) Jag blev så himla lycklig och glad. Jag behövde verkligen det. Dom är så himla fina och det är så tråkigt att dom kommer vissna om ett tag. Men självklart ska dom sparas som alla andra! Här är en bild på dem:

Underbara va?=)

Och här är en liten bild på magen med:

Lite suddigt men man ser ju=) Syns det hur högt upp den är? Jag trodde ju ett tag att den sjunkt, men det har den inte kan jag lova! Mina revben går snart av, så ömma är dom och jag längtar tills magen sjunker neeer. Den borde göra det strax.

Jag har ju inte tagit så mycket bilder på min mage under tiden jag varit gravid, inte med en vanlig kamera iaf. Bara med mobilen, och jag visste ju såklart att jag skulle bli ledsen över det, men jag får väl helt enkelt lägga in alla bilderna jag har på magen i mobilen på datorn och framkalla dem sen.

I helgen ska ju jag till malmö, troligen,men kan ju aldrig säga något säkert nuförtiden, och då tänkte jag tvinga min kära moster att ta en MASSA bilder på mej och magen med deras superbra systemkamera. Annars kommer jag ju alltid vara besviken på mig själv för att jag inte gjorde det. Det vill jag helst undvika.

Här är en bild från precis i början av graviditeten:

Liten va?=) Jag tror det är i v. 15 eller något. Att jag ens har varit så smal är ju helt galet..

Detta är med runt v.15 eller lite senare kanske. Herregud, jag ser sååååå himla mycket fram emot att bli smal igen!! Visserligen är det mysigt att vara gravid och känna alla rörelser inuti och allt, men tänk att vara smal, utan en mage som väger och är ivägen! Vilken känsla det kommer bli!

Nu ska jag fortsätta läsa i min bok om rädsla inför förlossningssmärtan.

Det är svårt att vara gravid. Inte en dans på rosor som jag föreställde mig. Nu kan jag inte ens förstå varför jag föreställde mig det!?

Man är rädd, livrädd.

Man är någon helt annan än den man brukar vara, känner inte igen sig själv eller sin kropp eller sina känslor. Man är vilsen.

Man är ensam samtidigt som man aldrig är ensam och man har så mycket frågor och så många känslor i sig.

Det svåraste är nog ändå nu i slutet när det känns som att jag måste lägga all min fokus inåt på mig själv. Jag måste ladda mentalt för att våga ta mig igenom det här men det kommer något i vägen helatiden så att jag inte kan släppa alla måsten och bara vara inuti mig. Lyssna på min kropp.

Jag måste ladda med mod, massor med mod.

Men det är svårt att bara ladda när tillvaron stökas ner helatiden. Jag bor i en liten liten etta och ändå hinner jag inte med alla sysslor. Har jag kanske för höga krav på allting?