Jaha, nu blev ju dagen såå mycket bättre när försäkringskassan inte ens kunde ta emot fler samtal för att det va för hög belastning. GUUU-UUUD!

Och min mamma säger att jag INTE kan tapetsera själv och att jag inte ens borde försöka för att det inte kommer att gå. Nähä? Vem ska göra det åt mig då? Jag känner ju inte direkt någon som tänker hjälpa mig gratis (Någon expert alltså) och jag kan inte leva med de tapeterna som sitter på väggen. Jag lever hellre med nerrivna tapeter isånna fall. Alltså inga tapeter alls.

Men hur kan alla andra smäcka upp sina tapeter på väggarna då? Utan att ha någon vidare kunskap?

Och jag är faktikst händig, för i söndags skruvade jag ihop nattduksbordet vi köpte på ikea nästan själv. Fredrik fick skruva om lite en gång, och jag tappade endast tålamodet max 5 ggr på 4 timmar.Och igår skruvade jag upp våra sänglampor på väggen helt utan hjälp.

Jag ska nog kunna smäcka upp lite tapeter på väggarna med, varesig det blir fint eller inte. Det hör inte hit. Det kan inte bli fulare än det är nu i vilket fall.

Alltså det är INTE sant! Herregud! Jag är så arg så att jag nästan skrattar. HUR tänker försäkringskassan? Anställer dom gravt handikappade människor? Människor utan IQ?Människor med problem?

Jag skickade ju in mina papper om sjukpenning till dem, fyllde i alla frågor dom ville ha svar på osv, och fick tillbaka ett brev för dom hade ju inte ens fattat hälften. Jag skulle ringa till dem för att besvara dessa frågor. Det gjorde jag. Jag fick plats 91 i kön och det tog 30 min att komma fram. Jag besvarade alla frågor och frågade om det va något mer dom ville veta?! Jag va trevlig. Hon jag pratade med va även hon trevlig. Hon sa att hon hade fått svar på allt hon ville veta.

MEN, idag, just precis nyss faktikst så damp det ner ett brev genom brevlådan. Från försäkringskassan. I detta kuvert fanns ett brev, MED EN FRÅGA!!!

Dom vill alltså veta HUR jag förlagt min arbetstid under tiden jag jobbade 25%. Alltså vilka dagar och tider jag jobbat. Men käretid, herregud, för allt i världen, kunde dom inte frågat det när jag hade stått i kö i 30 min!? Och eftersom att dom  vill ha telefonnummret till mig typ 3 ggr på samma papper så kan dom väl ringa själva? Tar det längre tid att ringa mig än att skriva ett långt jävla brev och skicka det på posten och slösa på naturens resurser med alla dessa jävla papper? Det är ju undertecknat med samma namn alla breven, varjegång, så varför lyfter hon inte luren och ringer mig? Nu när jag ska ringa dom så kommer jag ju att få prata med någon annan än henne ändå, varför ska det behöva gå genom 100 personer iställlet för att hon bara skulle kunna ringa mig? Jag antar att hon skickar väldigt många sånna här brev om dagen. Är det verkligen lättare än att ringa mig och alla andra? Jag förstår inte. Detta företag är verkligen helt sjukt. JAG VILL HA MINA PENGAR SOM JAG HAR RÄTT ATT FÅ! NU!

Dessutom hotar hon mig i brevet med att  om jag inte ringt in innan den 15 Oktober kommer utredningen att dröja ytterligare, men det är ju inte ens mitt fel! Det är ju dom som inte kan samarbeta, dessutom fanns det inte med någon fråga på det första pappret om hur jag förlagt min arbetstid. Den frågan har tillkommit. Jag vet inte ens när. Varför ska dom veta det? Nu ringer jag dem, men jag kan INTE lova att jag kommer vara trevlig.

Hejsan. Idag är jag lite irriterad. Det känns som att jag inte vet hur jag ska få tiden att räcka till och det händer aldrig någonting. Jag orkar inte göra något. Jag är trött. Jag behöver vila. Ändå sov jag precis tolv timmar. Jag är arg för att jag snart måste föda ett barn. Jag vill inte föda. Jag vill bara ha min bebis. Jag vill inte ha ont. Jag fick kramp i vaden i morses och det va vad jag klarar av i smärtväg. Definitivt inte mer. Det klarar jag inte av. Jag vill inte ha ont.

Dumt av mig att sitta här med 6 veckor kvar och tänka så, men jag kan väl inte hjälpa att jag är livrädd och inte visste att jag skulle vara såhär svag när det väl  nästangäller. Nä, jag är sur. Och jag inser ju att med den här inställnigen kommer det ju inte att gå.

Ingenting känns klart heller. Jag har inte skrivit något förlossningsbrev, inte packat någon BB-väska, inte läst klart mina böcker, inte fixat med försäkringskassan, men det är deras fel, inte tvättat några bäbiskläder och knappt fixat så att hälften av allt som borde vara hemma och stå färdigt och vänta ens befinner sig i rätt del av landet.

OCH JAG ORKAR INTE STÄDA MER I KÖKET! Det är det tråkigaste jag vet, men alltid när jag har gjort det fint och rent så blir det av någon andlednign helt kaos på mindre än ett dygn igen. Jag skiter snart i det här. Jag vill ha grå kakeldekor så att jag kan täcka det FULA blommiga färglösa kaklet som sitter där nu.

Jag ska ringa tapetsesar butiken och undra vart mina tapeter är så jag kan börja.

JAG HATAR ATT VARENDASTE DAG BEHÖVA KOMMA PÅ VAD VI SKA ÄTA.

Ja, och så vad detta inlägget egentligen skulle handla om:

När jag fyller år önskar jag mig:

* En smärtfri förlossning

* Att allt ska gå bra under förlossningen.

* ett babygym

* Svarta mjukisbrallor

* Kakeldekor

* Vetevärmare

* Presentkort till en väskaffär ( måste välja väska själv)

* Fast jag önskar mig även en svart SVEA-väska. En sån som man skulle kunna ha som skötväska om man tröttnar på den man har, typ.

* Skinnvantar, modell söta.

* Tjocka mammastrumpbyxor

* Tröjor som jag skulle kunna använda nu i slutet då jag endast använder de fulaste kläderna i hela garderoben nu för tiden för att jag inte får plats i något annat och inte känner för att köpa nytt.

* Alla övriga bebisprylar man kan tänka sig är allltid välkomna!

* Svarta hissgardiner

* Blöjor

* Svarta stolsdynor

* Svart duk till mitt köksbord

* Presentkort på trevliga affärer som har det mesta, tex åhlens.

Ja, nu har jag skrivit upp allt jag någonsin önskat mig typ,för att ni ska ha mycket att välja mellan=) Denna listan är alltså till för dom som brukar köpa presenter till mig när jag fyller år och hade tänkt göra det även i år. Jag behöver egentligen en systemkamera med, men det inser jag ju att ingen kan köpa. Det vore ju kul att ha en kamera att föreviga ögonblicket när bebis kommer till världen. Jag har visserligen en kamera, men jag hatar den. Man ser så fruktansvärt blek ut i den!

Sen vill jag ha en ny dator med, innan denna havererar och tar alla mina kort med sig. Men jag inser ju att även det är en lite väl stor summa.

Vad ska jag laga till lunch idag? Jag måste använda mina grytbitar idag. MÅSTE. Men  på alla receptsidor finns det bara messa konstiga varianter av gryta. Jag vill ha svensk husmanskost. Hur svårt ska det vara?

Hejsan.

Igår kväll kände jag mig verkligen jättehöggravid. Jag hade ont i ryggen och gick å la mig vid 21 och va tvungen att gå upp och kissa två ggr innan jag somnade och jag tror kanske att jag har börjat känna av svaaaaga svaaaaga förvärkar? Som små mensvärkar är det iaf. Riktigt skrämmande. Jag lever i en förnekelse om att en förlossning inte kommer komma, och om det gör det så tror mitt undermedvetna att det finns någon enkel utväg, vilket jag vet att det inte gör.

Svårt fall, som mormor skulle sagt.

Jag börjar ju inse nu att det är ganska nära när folk som inte ens känner mig tittar på mig och undrar om det inte är dags snart? Och när jag helatiden får kommentarer om att nu är jag stor! Och oj vilken mage jag har fått och oj hit och oj dit och ibland känns det som att folk tror att jag ska börja föda vilken sekund som helst.

Men om mindre än tre veckor är det v.37 och då räknas han  ju inte ens som för tidigt född. Då är det helt normalt och ok att födas. Herregud.

Sen känner jag av lite lite foglossningar runt ena höften när jag går. Absolut inte farligt och jag lider inte direkt, men det känns. Och, ursäkta, nu är jag lite intim här, men det typ huggeroch ilar om vartannat i min mus. Alltså själva utgångskanalen. Inte direkt skönt, men jag antar att bebis åker lite längre och längre ner?

Jaja, imorses va det upp och iväg till sjukhuset för andra gången denna veckan för att träffa min diabetessköterska Lars. Långtidssockret hade sjunkt! Mycket med! Det trodde jag ju inte, men nu ligger det på 4.3 och innan va det på 5.0 så det va ju väldigt bra. Och jag har ju märkt ett ökat behov av insulin den senaste tiden men det va tydligen inte heller konstigt för just nu växer ju bebisen mycket och lägger på sig en massa vikt och då sa han att behovet ökar. Det va ju skönt att det va normalt det med.

Och herreguud vad kallt det är ute nu för tiden! Jag va tvungen att ta en varm dush och sätta på mig varma kläder nä rjag kom hem idag. Helt genomkall va jag. Nu ska jag städa upp i den överbelarmade köket för att sedan fixa lunch till min och Malin..=)

Bye.

Min mage. Fotot  är taget av Johanna.

Hejsan.

Ledsen att jag inte har bloggat på flera dagar, men jag har helt enkelt inte funnit någon ork till att göra det.

I Fredags va det ju trerätters hos Malin och det va en väldigt trevlig tillställning. Hon har världens piffigaste hem. Det känns som att gå in i något slags utställningshem. Så välplanerat med inredningsdetaljer kommer jag aldrig ha det för jag kommer hinna tröttna 500 ggr på att allt ska matcha innan jag når något slags mål. Och när man har bebis måste man kanske tänka lite mer praktiskt=)

Det va obligatorisk övernattning och det va lite jobbigt för mig för jag har fått SÅ svårt för att sova någon annanstans än hemma. Det är sen sjukhusvistelsen. Jag vill  verkligen inte sova över någonstans. Men jag överlevde!

I lördags kollade jag och Fredrik på tapeter och vi hittade en till köket och en till hallen. Jag tror iaf att tapeterna matchar varandra någorlunda, gör dom inte det så va ju det tråkigt. Dom är svarta och gråa. Mörka. Det är väl främst Fredrik som gillar mörka färger, men jag trivdes med dessa med och blir det för mörkt så får jag väl köpa några extra lampor då=)

I söndags åkte vi till IKEA, kanske inte Fredriks favoritställe på jorden, men dit kom vi iaf, och handlade det vi behövde. Jag ansträngde mig för att inte vela och inte kunna bestämma mig och enligt mig själv gick det ganska bra. Kan hända att jag känner att jag inte hann kika på allt, men vi hade inte haft råd ändå så jag får ju inse att det verkligen va bäst så.

Nu håller jag på att montera upp alla saker, men det känns ju som att bebis kommer när  som helst, så jag MÅSTE städa överallt. Till exempel så köpte vi nya dörrknoppar till alla skåp i köket och dom kan man ju inte bara skruva på utan att skura ur hela skåpen. Då känns det smutsigt. Så jag städar ur varje  litet skåp och sen ska jag ta tag i i  att skura listerna och såklart tapetsera och sånt. Hela lägenheten ska vara i toppskick innan bebis är ute. Jag tänker inte trycka ut ett barn innan jag känner att allt är i sin ordning. Så det så!!!

Idag va jag hos Specialmödravården och det va min favorit barnmorska Mia som jobbade. Hon är väldigt trevlig! CTG-kurvan såg så bra ut och bebis är väldigt pigg och aktiv. Det va han dock inte i helgen! Men han är ju det nu iaf så det är inget som är fel.

Mitt blodsocker bråkar lite med mig och jag tycker det är för högt helatiden. Jag ska till diabetessköterskan i morgon och om långtidssockret är högre än förra gången vore det ju pinsamt. Hoppas INTE!

Nu ska jag städa vidare!

Godkväll.

Idag arbetade jag mina sista timmar och det känns riktigt skönt ändå. Det känns också som att det absolut inte är långt kvar tills vårat lilla mirakel anländer till jorden. När man slutar jobba så är det ju lixom oftast inte långt kvar. Nu är det ju strax bara 6 veckor kvar. Och max 8. Herreguud. Jag tror att jag lever i förnekelse. Jag har inte fattat att det kommer att hända.

Idag glömde jag även typ hela mitt liv hemma. Jag fick brttom till bussen och glömde mitt insulin, min blodsockermätare och alla mina nya försäkringskassan papper. Inte bra alls. Men jag klarade mig utan insulinet genom att äta en sallad på viskan. Jag åt inte pastan. Men jag drack en apelsinjuice. Det hade kanske varit nyttigare att äta pastan och dricka vatten kom jag på nu, men nu får jag skärpa mig. Jag hade även sällskap av Sandra ( inte min kusin sandra) på lunchen. Mycket trevligt!  Hennes blogg hittar ni HÄR.

Hon ska förövrigt till cypern på måndag. Hur orättvist?=)

Just det ja, jag skulleb ju berätta att jag lyckades bra utan insulinet, eller rättare sagt, jag hade en bra känsla för vad jag kunde äta. För när jag kom hem och mätte så va sockret på 5.6 Verkligen bra gjort av mig=) Jag är stolt.

Men, jag har nu gjort ännu en tabbe med mina sprutor. Jag lyckades sätta på en nål på pennan som jag redan använt, nålen alltså, den låg i necesären och jag tänkte inte på att den va öppnad när jag satte på den, jag va nog alldeles för inne i Idol. Men jag tänkte på att det inte fanns ett plastskydd på själva nålen, men jag tänkte att det kanske bara blivit något fel i tillverkningen, och så använde jag den bagagnade nålen och kom på efteråt att jag lagt ner den där för att jag inte ville lämna den på brickan när jag fikade på orion igår...

Så nu tror jag att jag kommer få världens sjukdom eller infektion eller något, för det står ju klart och tydligt på varenda nål att dom absolut inte ska användas två gånger. Men kan det vara så farligt? Jag fattar ju att man inte ska, men en gång? Och det är ju bara jag som använt den lixom. Jag hoppas att jag ska överleva. Det märker jag väl annars.

Jaja, imorgon kommer frugan hit och sen ska vi på trerättersmiddag hos Malin=) Det ska bli såå gott (tror jag) iaf=) Och roligt! Jag har verkligen en jätterolig helg framför mig! Först nu i morgon, middag hos malin med övernattning, alltså tjejkväll, sen ska vi kika på tapeter på lördag, och kanske att jag börjar tapetsera om jag är ivrig=) Och på Söndag är det den stora stoooora IKEA-dagen!!=) Vilken helg va?

Bye.

Hejsan!

Idag har jag jobbat och det flöt på. Nu  har jag bara i morgon kvar och sen har jag all tid i världen. Därför ringde  jag igår våran hyresvärd Håkan och frågade om jag får tapetsera om i köket och hallen och  det fick jag=) Så vi ska åka och kika på tapeter och sen ska det bli lite fräshare här!=) Om någon vet med sig att den är väldigt bra på att tapetsera så tar jag gärna all hjälp jag kan få! Jag vet nämligen inte hur man gör=) Men jag tänker såhär att kunde Marica (Fredriks syster) Så kan jag! Marica,  jag menar inte att du är inkompetent, jag menar bara att vi är nog ungefär lika kompetenta när det kommer till tapetsering=)

Nu glömde jag helt av att detta inlägget skulle handla om mina två senaste barnmorskebesök, varav det ena på specialistmödravården.

I måndags va jag hos min vanliga barnmorska och där mätte hon magen, Sf-måttet mätte nu 32 cm.

Mitt blodvärde låg på 130, alltså fungerar mina järntabletter utmärkt, jag hade inte urinvägsinfektion och bebisens hjärtljud låg väl runt 140 som det brukar och han har fortfarande huvudet ner och ja, nu är ju rumpan upp eftersom att han börjar bli så lång och så är benen invikta lixom. Fosterställning helt enkelt.

Jag befinner mig i v.33 föressten. Dålig uppdatering om det.

I tisdags så va jag då hos specialistmödravården För att göra en CTG-kurva. Det ska jag göra en gång i veckan från och med nu. Jag satt i en fotölj i 30 minuter och läste en tidning medans apparaten mätte bebis hjärtljud och mina eventuella sammandragningar. Det såg bara bra ut.

Sen tog hon tre rör med blod för att jag tydligen skulle vara med i en diabetesstudie , dom skulle försöka räkna ut varför sådana som jag får diabetes, efter som att jag inte direkt befann mig i någon riskzon för att få det. Dom skulle börja med att räkna ut om det är grav.diabetes eller typ -1 diabetes.

Sen fick jag göra ännu ett urinprov och jag hade inte urinvägsinfektion igår heller, och sen vägde jag mig och  jag väger numera 63.5 kg. Jag läste i min journal och från början vägdejag visst 54 kg, fast då va jag i v. 10 med. Men jag har ju då gått upp näääästan 10 kg.=)

Sen fick jag såklart ta blodtrycket båda gångerna med och det va som vanligt lågt men bra.

Ja, jag är noga kontrollerad som ni märker. Det känns väldigt skönt iförsig. Jag sa att jag inte vill ha något nytt läkemedel mot klådan heller. Det orkar jag inte med. Det får väl klia, även om jag blir galen på det ibland.

Nu ska jag fortsätta tvätta och sen ska jag göra stan med Mia. Vi ska nog kika på lite babykläder, hon är med gravid nämligen. En fika blir det kanske med=)

Bye!

Dålig uppdatering det senaste, förlåt! Men jag har faktikst gjort lite saker! Jag vet inte om jag har berättat att vi shoppade lite bebiskläder i helgen? Jag ska i alla fall visa dem för er här=) Och en rolig bild på magen. Jag ser verkligen bara gravid ut på magen och det kan se lite roligt ut tycker jag=)

Här är våra kläder som vi köpte:

Ja här har vi magen=) Den mäter 32 cm i SF-måttet nu. Alltså rakt över.

Som ni ser så är mina kläder för korta. Ändå har jag dragit ner dem så långt det tillåts på denna bild. När jag går åker dom upp över naveln så detta är inte något jag visar mig offentligt med oftast=)

Här är en söt lite varmare dräkt och tre par sockar.

Här är en body med tillhörande brallor och mössa, plus två mössor. Observera att det står "daddys No 1" på bodysetet.=)

Body med tillhörande brallor och en barbapappa kortärmad body. Hur söt är den inte!? Jag älskar den!

Ännu en hyllning till pappa body=) Plus lite extra byxor.Det är en svartvit randig body under den vita bodyn med. Alla storlekar är i str 50-56.Tänkte ha ett litet lager av det  till att börja med så får vi fixa de andra storlekarna sen. Jag vet att dom växer ut stl 50 snabbt, men jag vill köpa i den storleken ändå, okej?