Godkväll.

Idag arbetade jag mina sista timmar och det känns riktigt skönt ändå. Det känns också som att det absolut inte är långt kvar tills vårat lilla mirakel anländer till jorden. När man slutar jobba så är det ju lixom oftast inte långt kvar. Nu är det ju strax bara 6 veckor kvar. Och max 8. Herreguud. Jag tror att jag lever i förnekelse. Jag har inte fattat att det kommer att hända.

Idag glömde jag även typ hela mitt liv hemma. Jag fick brttom till bussen och glömde mitt insulin, min blodsockermätare och alla mina nya försäkringskassan papper. Inte bra alls. Men jag klarade mig utan insulinet genom att äta en sallad på viskan. Jag åt inte pastan. Men jag drack en apelsinjuice. Det hade kanske varit nyttigare att äta pastan och dricka vatten kom jag på nu, men nu får jag skärpa mig. Jag hade även sällskap av Sandra ( inte min kusin sandra) på lunchen. Mycket trevligt!  Hennes blogg hittar ni HÄR.

Hon ska förövrigt till cypern på måndag. Hur orättvist?=)

Just det ja, jag skulleb ju berätta att jag lyckades bra utan insulinet, eller rättare sagt, jag hade en bra känsla för vad jag kunde äta. För när jag kom hem och mätte så va sockret på 5.6 Verkligen bra gjort av mig=) Jag är stolt.

Men, jag har nu gjort ännu en tabbe med mina sprutor. Jag lyckades sätta på en nål på pennan som jag redan använt, nålen alltså, den låg i necesären och jag tänkte inte på att den va öppnad när jag satte på den, jag va nog alldeles för inne i Idol. Men jag tänkte på att det inte fanns ett plastskydd på själva nålen, men jag tänkte att det kanske bara blivit något fel i tillverkningen, och så använde jag den bagagnade nålen och kom på efteråt att jag lagt ner den där för att jag inte ville lämna den på brickan när jag fikade på orion igår...

Så nu tror jag att jag kommer få världens sjukdom eller infektion eller något, för det står ju klart och tydligt på varenda nål att dom absolut inte ska användas två gånger. Men kan det vara så farligt? Jag fattar ju att man inte ska, men en gång? Och det är ju bara jag som använt den lixom. Jag hoppas att jag ska överleva. Det märker jag väl annars.

Jaja, imorgon kommer frugan hit och sen ska vi på trerättersmiddag hos Malin=) Det ska bli såå gott (tror jag) iaf=) Och roligt! Jag har verkligen en jätterolig helg framför mig! Först nu i morgon, middag hos malin med övernattning, alltså tjejkväll, sen ska vi kika på tapeter på lördag, och kanske att jag börjar tapetsera om jag är ivrig=) Och på Söndag är det den stora stoooora IKEA-dagen!!=) Vilken helg va?

Bye.

Hejsan!

Idag har jag jobbat och det flöt på. Nu  har jag bara i morgon kvar och sen har jag all tid i världen. Därför ringde  jag igår våran hyresvärd Håkan och frågade om jag får tapetsera om i köket och hallen och  det fick jag=) Så vi ska åka och kika på tapeter och sen ska det bli lite fräshare här!=) Om någon vet med sig att den är väldigt bra på att tapetsera så tar jag gärna all hjälp jag kan få! Jag vet nämligen inte hur man gör=) Men jag tänker såhär att kunde Marica (Fredriks syster) Så kan jag! Marica,  jag menar inte att du är inkompetent, jag menar bara att vi är nog ungefär lika kompetenta när det kommer till tapetsering=)

Nu glömde jag helt av att detta inlägget skulle handla om mina två senaste barnmorskebesök, varav det ena på specialistmödravården.

I måndags va jag hos min vanliga barnmorska och där mätte hon magen, Sf-måttet mätte nu 32 cm.

Mitt blodvärde låg på 130, alltså fungerar mina järntabletter utmärkt, jag hade inte urinvägsinfektion och bebisens hjärtljud låg väl runt 140 som det brukar och han har fortfarande huvudet ner och ja, nu är ju rumpan upp eftersom att han börjar bli så lång och så är benen invikta lixom. Fosterställning helt enkelt.

Jag befinner mig i v.33 föressten. Dålig uppdatering om det.

I tisdags så va jag då hos specialistmödravården För att göra en CTG-kurva. Det ska jag göra en gång i veckan från och med nu. Jag satt i en fotölj i 30 minuter och läste en tidning medans apparaten mätte bebis hjärtljud och mina eventuella sammandragningar. Det såg bara bra ut.

Sen tog hon tre rör med blod för att jag tydligen skulle vara med i en diabetesstudie , dom skulle försöka räkna ut varför sådana som jag får diabetes, efter som att jag inte direkt befann mig i någon riskzon för att få det. Dom skulle börja med att räkna ut om det är grav.diabetes eller typ -1 diabetes.

Sen fick jag göra ännu ett urinprov och jag hade inte urinvägsinfektion igår heller, och sen vägde jag mig och  jag väger numera 63.5 kg. Jag läste i min journal och från början vägdejag visst 54 kg, fast då va jag i v. 10 med. Men jag har ju då gått upp näääästan 10 kg.=)

Sen fick jag såklart ta blodtrycket båda gångerna med och det va som vanligt lågt men bra.

Ja, jag är noga kontrollerad som ni märker. Det känns väldigt skönt iförsig. Jag sa att jag inte vill ha något nytt läkemedel mot klådan heller. Det orkar jag inte med. Det får väl klia, även om jag blir galen på det ibland.

Nu ska jag fortsätta tvätta och sen ska jag göra stan med Mia. Vi ska nog kika på lite babykläder, hon är med gravid nämligen. En fika blir det kanske med=)

Bye!

Dålig uppdatering det senaste, förlåt! Men jag har faktikst gjort lite saker! Jag vet inte om jag har berättat att vi shoppade lite bebiskläder i helgen? Jag ska i alla fall visa dem för er här=) Och en rolig bild på magen. Jag ser verkligen bara gravid ut på magen och det kan se lite roligt ut tycker jag=)

Här är våra kläder som vi köpte:

Ja här har vi magen=) Den mäter 32 cm i SF-måttet nu. Alltså rakt över.

Som ni ser så är mina kläder för korta. Ändå har jag dragit ner dem så långt det tillåts på denna bild. När jag går åker dom upp över naveln så detta är inte något jag visar mig offentligt med oftast=)

Här är en söt lite varmare dräkt och tre par sockar.

Här är en body med tillhörande brallor och mössa, plus två mössor. Observera att det står "daddys No 1" på bodysetet.=)

Body med tillhörande brallor och en barbapappa kortärmad body. Hur söt är den inte!? Jag älskar den!

Ännu en hyllning till pappa body=) Plus lite extra byxor.Det är en svartvit randig body under den vita bodyn med. Alla storlekar är i str 50-56.Tänkte ha ett litet lager av det  till att börja med så får vi fixa de andra storlekarna sen. Jag vet att dom växer ut stl 50 snabbt, men jag vill köpa i den storleken ändå, okej?

Herregud. Vad händer? Plötsligt fick JAG ett sjukt stort sug efter pannkakor!? Jag hatar egentligen pannkakor. Jag känner att jag till och med skulle kunna tänka mig att äta voffflor, och det har jag verkligen lovat mig själv att aldrig tvinga i min kropp igen, för att jag normalt sett avskyr det, men någon gång ätit det ändå, för att alla andra tycker om det så mycket.

Troligen är detta en protest från min kropp. Min kropp vill faktikst inte ha diabetes. Den säger det väldigt tydligt till mig. Pannkakor innebär kolhydrater i form av mjöl. Sylt måste man ha på och det innebär socker. Och grädde måste man också ha och det innebär mjölksocker. Plus fettet som finns i allt.

Diabetes borde inte ha drabbat just mig för jag har en sån hälsosam inställning till mat egentligen.

Vilket inte innebär att jag bara äter hälsosam mat utan att jag äter det jag vill ha utan att ha ångest över det. Den egenskapen har nu helt försvunnit för att jag helatiden hör i mina tankar att jag inte borde. Jag borde inte för att det är dåligt för min kropp.

MEN DET ÄR INTE DÅLIGT FÖR MIN SJÄL OCH DEN ÄTER JAG MED FÖR.

Jag har alltså bara tur som inte är överviktig. Jag är inte heller överviktig bara på insidan, som min vän Malin brukar säga: du är som en  pommfritt, smal på utsidan med tjock på insidan. Det kan man ju faktiskt tro. Men än så länge är jag inte det.

Jag vill ha det som förut. Jag hade inte ofta ett sug efter ohälsosam mat. Jag åt ohälsosam mat när jag blev sugen på det. Vilket inte var sårskillt ofta förut just bara för att jag fick. Jag kunde, utan problem. Många sa nästan rakt ut till mig att jag borde, just för att jag var så liten. Då finns inte behovet att att äta det. Åt jag godis så åt jag bara några, för att behovet sedan var uppfyllt. Åt jag kakor så ville jag aldrig ha mer än biten jag åt, för behovet fanns inte mer.

Men nu, nu skulle jag nog kunna trycka i mig en hel godispåse och en kladdkaka själv, just för att jag aldrig får, det är så omständigt, det är så dåligt för mig. ÅNGEST. All mat som inte är bra för mig men som jag vill ha är bara ÅNGEST. Men suget är så enormt. Innebär detta att jag kommer att bli överviktig? För varedaste dag belönar jag mig själv med något som jag kanske inte borde. JUST FÖR ATT DET ÄR SÅ SYN DOM MIG. Jag ser verkligen problemet.

Jag vet inte om jag kommer kunna njuta av mitt liv om jag inte kommer få njuta av mat och godsaker utan ångest. Hur gör man då?

Jag ska i vilket fall göra pannkakor nu, just för att det är helt jävla normalt att äta det och jag är sugen på det.

Detta kommer ge mig någon form av ätstörning om det inte försvinner. Diabetes och jag kommer aldrig att kunna komma överens. Rutiner och den sortens hälsosamma matintag det kräver för att må optimalt är inte vad jag är uppväxt med och inget jag vill ändra mig för. Jag är så trött på det här nu.

Nä det blev inget Göteborg idag. Och jag är sååååååå besviken.

Jag hade skitont i min jävla mage hela natten, alltså matmagen och kunde aldrig sova och de gånger jag väl lyckades slumra till så vaknade jag av att jag va skitsvettig och varm och det kliade sååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå
ååååååååå mycket på mig. Det kliar numera under huden känns det som så jag måste klia så hårt så att jag får ont. Det kliar i ansiktet och på armarna  och öronen mest. Så när jag vaknade va inte mitt humör det bästa direkt. Bebis vände och vred på sig hela natten med. Kände den att jag hade ont eller?

Skitläskigt och jag kan bara inte förstå att alla mina livsfarliga symptom ska komma på en jävla lördag jämt. Jag är så besviken. Jag som ville ha en perfekt och rolig dag i göteborg och så bara blir det såhär. 154 kr kastade i papperskorgen.

Inget är bra. Jag oroar mig för allt och nu vill jag faktiskt inte vara gravid mer. Nu har jag testat det och det va definitivt inget för mig. FY!

Jag vill bara ha våran bebis istället. Hoppa över dessa sista veckor som säkerligen bara kommer blivärre, gud vet allt jag kommer råka ut för. Havandeskapsförgiftning blir det säkert. Eller något annat smaskigt.

jag är JÄVLIGT negativ idag, men en så enkel och trevlig sak som att åka till närmsta stora stad och strosa runt i lite butiker som inte finns här och äta en trevlig middag ska blir förstört bara sådär, för att alla jävla sjukdomar i världen alltid ska hoppa på mig på en lördag. Det är inte okej. Jag ska aldrig planera något på en lördag någonsin i mitt liv igen. Hoppas verkligen inte att julafton infaller på en Lördag för då kan jag tyvärr inte lova något.

Jag tänker inte ens försöka vara positiv för det kommer bara att bli värre ändå. Nu ska vi iaf snart till knalleland och jag SKA köpa bebiskläder. Denna månaden SKA det mesta vara köpt och färdigt. Så det så.

Min besvikelse på min kropp är sååååååå sjukt stoooooooor. Den är tydligen bara gjord för att sitta hemma framför datorn. Gå utanför dörren är ju knappt att tänka på då jag ramlar och slår mig minst varannan dag.

Godkväll.

Idag har jag ju jobbat. Trodde att det va mitt sista arbetspass men så var inte fallet, jag har två tider nästa vecka med. Det är ju höstmarknad här i stan nu idag och i morgon och då är det alltid hur mycker folk som helst. Men idag tyckte jag inte att det va så mycket som det brukar. Det känns som att många börjar tröttna på höst och vårmarknaderna? Tråkigt i sånna fall. Jag tycker det är mysigt. När man inte hamnar jämte eller bakom hjärndöda rökare som inte kan FATTA någongång att man kanske inte borde röka när man är på en marknad precis där allt folk är så att alla som inte röker börjar hosta och alla stackarns barn får i sig röken. HUR JÄVLA SVÅRT kan det vara att fatta det? Mna måste ju ha rökt bort sina hjärnceller om man inte förstår det eller? Jag har svårt att tro annat i alla fall.

Jaja, efter jobbet åt jag jobbmat. Alltså på Mc donalds och sen gick jag och drack lite kaffe hos min stackars utarbetade mormor, dom har det inte lätt när det är så mycket att göra! Sen handlade jag och sen spenderade jag sjukt mycket tid och energi på att hitta Fredriks älskade teater konfektyrgodis som han vill ha på varje marknad. Jag kunde inte komma ihåg hur det såg ut riktigt och det är ju verkligen viktigt att det blir rätt godis lixom, så jag gick runt där på marknaden, huuuuuur trött som helst men vägrade ge upp hoppet om att jag skulle hitta rätt godis. Tillslut fann jag det! Det som va mest likt det jag kommer ihåg iaf och det blev rätt, som tur var! Annars hade någon i detta hem blivit väldigt ledsen=)

När jag kom hem vägrade jag sätta mig framför datorn för då hade jag ju suttit här och inte fått något gjort och varit stressad över allt som stör mig senare på kvällen. Jag vill att det på kvällen när man sitter och myser såhär en fredag ska vara perfekt. Det får inte vara stökigt och saker överallt som jag stör mig på för då kan jag inte slappna av. Så jag städade upp, förberedde maten vi åt ikväll och dushade. Vi åt potatisgratäng med kött och sås. Och sallad såklart. Köttet råkade bli inte riktigt klart så nu sitter jag och oroar ihjäl mig för att jag kanske fått i mig lite rosa kött. Så kvällen är förstörd ändå, så mycket som jag har ansträngt mig för att den skulle bli avslappnad och bra.

En annan dag ska jag berätta om alla mina drömmar jag haft det senaste. Mycket bebisar i drömmarna nu kan jag lova!

I morgon ska jag och Fredrik åka till Göteborg och vara där hela dagen=) Det va Fredriks ide som han överraskade mig med! Jag blev såklart jätteglad. Vi ska gå runt i göteborg och ha det mysigt och äta någonstans på kvällen. Det blir kanske något till bebis köpt hoppas jag!=)

Så nu  ska jag gå och lägga mig med min stora oro för köttförgiftning.

Godnatt!

Det är inte rättvist att min kladdkaka som jag gjorde nu, som jag skulle

ta utan att tänka att jag inte borde, blev torr.

Jätteorättvist är det. Det resulterade i att jag i alla fall tänkte att jag inte borde äta den. Jag hade inte ens inne den så länge som det stod i receptet.

Jag blev så besviken. Men jag åt såklart en bit ändå. Det smakade väl bra, men kladdet lyste med sin sorliga frånvaro.

Nu ska jag dricka mintte utan honung i.

Fy vad orättvis världen är idag allltså. Inte ens min hunger är stillad efter lunch, mellanmål, middag och kladdkaka. Det står på alla gravidsidor att man ska börja kolhydratladda i v.32 inför förlossningen. Hur lätt är det med diabetes då? Eller jag kan väl iförsig kolhydratladda som alla andra egentligen, men egentligen så ska jag inte trycka i mig för mycket kolhydrater. Isånna fall långsamma kolhydrater.

Jag fattar nu att det måste vara en plåga att banta. Tur för mig att jag alltid varit så liten och smal för jag hade inte kunnat banta. Att helatiden tänka att man inte borde äta något gör bara suget helt enormt istället. Jag skulle inte kunna drabbas av ätstörningar för det skulle tråka ut mig totalt. Mat är till för att njutas av. Mat är så sjukt gott. Mat är en upplevelse. Mat är gott!!=)

Bye.

oj,det blev nog inget bloggande igår va? Jag åkte till stan och fixade alla jävla försäkringskassanpapper, sen passade jag Carl och sen följde jag med pappa och Carl till badhuset. Jag simmade 16 längder. Det behövde jag.

Jag tog även mina ben ner till stan igår, det gick fruktansvärt sakta.. Pillrena gör mig så svag i kroppen, eller mest trött i kroppen kanske så jag orkar knappt lyfta min nya enorma tyngd.

Jag börjar känna mig stressad nu. Det känns som att bebisen kommer ju faktikst hur snart som helst och jag måste hinna skriva ett långt och utförligt förlossningsbrev och köpa allt vi ska köpa och fixa med föräldrapenningen, hur man nu gör det, och ja..

Jag ska hinna fylla år och köpa presenter till alla som fyller och har fyllt år och allting. Och jag är ju inte direkt rik nu när jag får sjukpenning och snart troligen havandeskapspenning. Hur ska vi ens ha råd med julklappar undrar jag!?

Igår natt drömde jag att jag drack upp en halv flaska sprit. Jag va gravid i drömmen med men jag hade lixom glömt av att man inte ska dricka alkohol när man är gravid, sen kom jag på det och fick världens panik. Det va väldigt skönt att vakna och komma på att jag inte alls hade druckit!

Nu ska jag se om jag hittar något att äta. Jag åt nyss men jag är hungrig igen. Jag blir mer och mer hungrig helatiden och det cirklar runt en STOOR smarrig kladdkaka i min hjärna helatiden. Jag kan bara inte få bort den. Det enda som skulle kunna hjälpa är väl att äta en, men det kan jag ju inte göra såhär till vardags. Jag har redan fuskat och druckit lite milksahke idag.

Innan va jag inget kakmonster. Jag tror jag har blivit det för att jag aldrig får. Jag vill kunna baka en kladdkaka och äta upp den utan att fundera över om jag borde gjort det. Fy, vad tråkig denna sjukdomen är!