Nu har jag ätit middag. Det enda jag behövde göra va att koka potatis för jag fick en matlåda av min farmor. Kan inte min farmor börja arbeta i mitt kök undrar jag? Det vore så underbart perfekt. Perfekt sällskap med. Jag älskar verkligen mina far och morföräldrar!

Min farmor är en såndär perfekt farmor som kan sticka och virka allt möjligt och som syr ihop hål i kläder hur lätt som helst. Hon lagar gudomlig mat och om man är där och sover över så får man mat serverad närhelst man vill. Hon blir jätteglad när man är hungrig.

Hon går runt med förkläde hela dagarna och bakar lite bullar och kakor. Hon har alltid godis hemma. Hon har ju visserligen fem barnbarn att försörja med godis med=)

Hon är verkligen en perfekt farmor.

Tänk om jag blir farmor en dag!? Vad blir jag för en farmor då? Jag kan varken sticka eller virka och det är inte något jag har intresse av att lära mig heller, och jag kan ju laga mat, men jag tycker inte om det, jag blir verkligen inte glad när andra är hungriga för då måste man ju göra mat och jag tror inte det är direkt många som uppskattar eller någonsin kommer uppskatta min matlagning sådär som man uppskattar sin farmors mat.

Det är visserligen verkligen ett senare problem, men jag tänkte att dom flesta andra nuförtiden är ju som jag, så framtidens farmor är nog inte den där runda söta tanten som fixar och lagar mat och får alla att trivas sådär underbart bra.

Synd, men det är ju fantastiskt att jag fick uppleva det.

Både min mormor och farmor är verkligen sådär riktigt klassiska som dom ska vara. Fast min mormor är nog något modernare än det normala. Lite coolare lixom. Och piggare.

Jaja, nog om dessa fantastiska tanter, idag här på min gata va det värsta dramatiken förut idag. Två polisbilar av det nyare slaget, det kunde till och med jag se, dom va jättemoderna, stannade precis i korsningen utanför fönstret och haffade fyra yngre män, pojkar skulle jag kalla dem, två utländska och två till synes svenska. Poliserna va riktigt hårda mot dem, gjorde värsta greppen och sånt för dom va riktigt uppkäftiga, så polisen bad dem hålla käften flera gånger. Dom kände igenom dem och satte handbojor på dem och ur en av killarnas fickor drog dom upp en stor jäkla mördarkniv. En liten mördare?!

Ja,sen åkte dom iaf iväg med dem. Varenda granne stod och glodde.

Alltså jag blir sur. Här tror jag att jag bosatt mig i ett tryggt område, det är värsta familjeområdet  och trandared är absolut ingen knarkar eller blatteområde, och så händer det saker helatiden. Det va inte längesen en tjej blev våldtagen i samma busskur som jag hoppar av på, fast på andra sidan vägen. Och någon hade knivrånat blomsterkiosken som ligger lite längre ner i backen här.

Ska jag behöva oroa mig eller?

Nä, sur blir jag. Dumma knivrånare/våldtagsmän.

Det blev inte en så effektiv dag som jag trodde det skulle bli. Jag fick visserligen fart på mamma och pappa som kom hit och slängde den där äckliga gamla sängen. Barnvagnen och cykeln står i källaren. Den som rör min barnvagn som står ofastlåst i källaren är föressten dödens. Kanske inte jättesmart att ställa den där, men jag ska köpa ett lås, och vad gör man när man har en etta på 42 kvm som redan är full?

Jag lagade mat och det smakade bra, men under tiden jag åt fick jag världens yrselanfall. Jätteirriterande. Efter det har jag bara frusit och legat i sängen och försökt bli varm. Jag blev inte varm så jag tog en dush. Men vi har ju aldrig något varmvatten så det gick väl inte så bra det heller.

Och detta resulterar i att jag har tappat humöret.

Jag har dessutom drabbats av en massa röda prickar på magen och armarna. VAD är det? Det kliar inte, det känns inte, men dom syns. Ser ut som sånna prickar som många får på benen för att dom rakar benen. Har det med graviditeten att göra? Ännu någon liten ond graviditetshormon som har drabbat mig?

Det är trots allt mycket som drabbat mig under graviditeten, men inget som plågar mig, förutom känslostormarna som snart tar död på mig. Men sålänge inget hotar bebisen så står jag ut med vad som helst.

Åhh, vad jag har tappat humöret nu.

Höggravid kvinna+jättevarmt+uppförsbacke+jättetung matkasse=jättesvettig och trött höggravid kvinna.

Herregud, dagens motionspass avklarat. Jag gick till maxi och handlade och det är skitvarmt ute. Och kassen blev lite väl tung. Men nu har jag i alla fall rört på mig idag med=)

Idag är jag på ett beslutsamt och effektivt humör. Jag vill ha gjort så mycket som möjligt, har redan kommit på vad jag ska laga till lunch och middag och kommer ha gjort det i tid. Jag ska fortsätta städa i köket och mamma och pappa kommer förhoppningsvis och slänger våran gamla säng idag så att jag kan få ner barnvagnen och spinningcykeln i källaren.

Jag har så sjukt stor lust att köpa nya knoppar till alla köksluckor, men nej, det va ju shoppingförbud som gällde.

Nästa månad ska vi till Ikea. Jag längtar så himla himla mycket!

Dax att laga lite lunch då.

Ja, idag gick jag ju ner till staden för att köpa lite inredning då jag inte kunde hålla mig längre. Det blev nya gardiner till köket för de blommiga som jag hade innan och fortfarande såklart älskar kändes verkligen alldeles för somriga. Nya soffkuddar som matchar vardagsrummet blev det med, dock va dom kanske aningen rosa i tonen, men dom är verkligen fina. Två vinröda och en svart. Det va "tag 3 betala för 2" på indiska. Sen köpte jag lite ljus och sånt som jag inte hade ett enda av för att den flyttlådan kom bort när vi flyttade. Jag fattar inte vart alla mina ljus och sånt tog vägen, men försvann gjorde dom i alla fall.

Nu har jag shoppingförbud resten av månaden. Totalt shoppingförbud.

Jag får köpa ett nytt busskort och mamomegatabletter och luncha på stan någon gång. Enbart.

Jag har städat i köket idag. Förvånade ni blev va? Men efter min katastrofala kväll igår när jag smälte plastlådan i ugnen och va rädd för min micro så såg det ut som världens bombnedslag. Jag bara stökade ner där hela kvällen för jag va så ledsen och arg så jag sket i hur det såg ut. Men idag rengjorde jag både micron och ugnen så dom har samarbetat med mig hela dagen idag.

Nu sitter jag i soffan med tända ljus och har precis ätit middag. Det är väldigt mysigt. Snart ska jag dricka te med.

Och börja skriva i en bok som jag och Fredrik har. Jag ska skriva en massa saker om hur jag känner nu i v.30 Kul att ha och läsa sen.

Jag måste börja ta bilder på magen med innan jag kreverar av ångest för det.

Här får ni lite bilder på det nya:

Här är mitt ljusfat som jag tillverkade. Jag gör ett nytt varje höst. Fatet köpte jag på indiska och stenarna hade jag hemma sen tidigare tillverkningar och rosorna klippte jag av från en torkat bukett som jag har sparat från min 18 års dag. Jag fick dem med ett blombud till min skola när jag hade lektion och blev väldigt glad och förvånad. Dom är från min moster Nina med familj=) Jag har sparat dem sen dess och inte kunnat slänga dem,  därför är det en bra ide att knipsa av blomsterknopparna och spara dom och göra sånna här fina saker av dem så har man dom sparade i alla fall. För jag hade tänkt slänga dem länge för dom ligger och dammar så på hyllan och har varit med om många många flyttar. Men man vill ju inte slänga något som man verkligen blev så glad för!

Några fina lyktor från Åhlens.

Ser lite blekt och tråkigt ut på bilden här, men det är tre små lyktor och en ljusstake, ljusstaken hade jag sen innan, bara fyllt på med svarta ljus och den söta lilla blomman är en inflyttningspresent från Fredriks mamma=) Nu när det är mörkt och ljusen är tända så är det mycket finare!

Den svarta kudden. Har alltså två vinröda likadana med.

Köksfönstret nu när jag gjort om det=) Gardinerna är såklart lite långa men jag får be farmor sy upp dem. Lägg märkte till den lilla lyktan som hänger. Söt är den. Och blomman är så vacker! Lite färg på den med.

Visst är den en vacker kruka!? Älskar den verkligen!

Ja det va väl det hela. Nu trivs jag mycket bättre här. Inte för att jag inte trivdes innan. Jag vet inte vad det är som gör att jag trivs i denna lägenheten, för den är inte särskillt välplanerad och köksluckorna är det fulaste som finns nästan, men jag fullkomligt älskar att bo här. Jag skulle bli glad om grannen under ville flytta för hon har en tvåvåningslägenhet och jag tror att det är detta huset och området som jag trivs allra bäst med. Om hon flyttar så ska jag verkligen se till att vara snabb!=) Nu förstår ni nog inte hur jag kan trivas i detta huset när jag bara klagar på grannen helatiden, men det är hon som bor över mig som inte sköter sig. Alla andra är bara bra=)

Inatt gick grannarna över runt runt runt hela natten. När jag somnade vid 23 gick dom runt, när jag vaknade 01:45 gick dom runt runt och när jag vaknade i morses vid 07 gick dom med runt. Sover dom aldrig? Nu går hon runt med klackskor där uppe. 

Jaja, det är ju skönt att det är någon mer än bara jag som är hemma i huset i alla fall.

Bye.

Idag är det Lördag. Lördagar innebär veckobyte.

Och idag går jag in i vecka 30. Fattar ni? Jag har passerat 30 strecket.

Vecka 30 har alltid varit skrämmande för mig. Då är man höggravid, tycker i alla fall jag. Det är 10 veckor kvar. Det är mycket mindre än alla veckor jag redan gått igenom.

Jag tycker inte jag har haft särskillt stora problem med någonting. Visserligen har jag inte ens känt igenom mig själv, varit mycket ledsenare än vad jag trodde att jag skulle vara. Jag trodde att alla dessa 40 veckor skulle vara en dans på rosor, lycka och glädje varjedag. Jag vet inte ens varför jag trodde det men så blev det inte i vilketfall.

Jag förväntar mig inte heller längre att första tiden med bebis ska bli den lyckligaste tiden. Jag tror det kommer bli jobbigt. Såklart kommer man vara glad för sitt älskade lilla barn, men eftersom att jag redan är så påverkad av hormoner eller något, så blir det säkert bara värre. Kanske drabbas jag av en förlossningsdepression.

Nu tycker ni väl att jag bara är negativ igen, men jag måste ju förstå att det kan bli så. Det blir ju bara värre sen om jag går runt och tror att allt ska bli bra så fort bebis är ute.

Fast jag vill tro det. Jag vill verkligen tro att den första tiden ska vara så lycklig och spännande, att alla kommer hit och hälsar på och att man åker runt till släkt och vänner så att alla får träffa detta nya vackra lilla liv som snart finns här. Att man får blommor med bud och vykort på posten. Att man direkt känner en otrolig kärlek till sitt barn och att amningen fungerar perfekt. Att Julafton blir en såndär otroligt lycklig dag med sitt nyfödda lilla spädbarn i en söt liten juldräkt.

Att man är en genomlycklig mamma. Men en genomlycklig realtion och en perfekt liten frisk bebis.

Man får väl bara vad man är värd kanske, men hur gör man sig ens värd allt det där?Man kanske måste vara en såndär otroligt positiv människa som alltid bryr sig mer om andra än sig själv för att få allt det där. En sån månniska som alltid ger men aldrig förväntar sig att få något. Som min mormor.

Jag försöker ofta vara positiv, jag försöker så mycket men det är som att jag har ett behov av att vara negativ lika mycket, för jag hamnar alltid där en stund, samlar lite kraft och så är jag positiv igen.

Nä nu har jag svamlat iväg igen, vecka 30 va det ju. Jag är tacksam att jag har kommit såhär långt! Det trodde jag aldrig. Nu är det bara 10 veckor kvar. 2 månader och 16 dagar. Det kan ju hända tidigare med. Kanske i morgon. Eller i Oktober. Eller i December med. Vi får se.

Nu ska ni få höra (och ja, jag är på bättre humör idag)

Ni vet jag skrev ju att jag köpte  ett läppsyl från lugnetsnaturprodukter och det stod som information om läppsylet att det va bra mot munsår, och det nappade ju jag på eftersom att jag har haft mitt J*vla munsår sen mars, alltså sen jag blev gravid. Som svar på någon slags hormonstörning eller något antar jag. Jag har ju gjort allt tycker jag, för att det ska försvinna.. Jag har köpt alla möjliga salvor på apoteket och hållt det rent och allting, fast i vissa perioder har jag skitit i det.

I alla fall, nu är det borta. Det är inget sår kvar, endast lite rött, alltså ärr som kommer blekna, det vet jag av erfarenhet. Detta läppsyl  bara suddade ut munsåret. TACK! Jag är så glad för det! Jag ska alltid ha ett sånt här läppsyl med mig! Jag vet inte vilken ingrediens som är i som jag borde tacka. Ingredienserna är:

*Bivax

*Olivolja

*Cacaosmör

*E-vitamin

*Tea tree olja

Inget som man inte förstår där inte.

Föressten så har jag verkligen blivit så enormt beroende av jordgubbste. Det är så sjukt gott. Kanske är det för att jag ha i lite lite honung och det är den enda sötma som jag tillsätter till min mat eller dryck nuförtiden.

Igår skrev jag ju att jag kände för att sitta inne hela helgen, men nu känner jag faktiskt för att gå ut. Vara i stan. Men där kommer jag bara göra av med pengar. Och det får jag inte.

Jag ska städa i det sjuuuuuuuuuukt stökiga köket först iaf. Det ser ut värre än vanligt därinne.

Jag är så enormt arg idag. Arg och otacksam och allting. Jag är medveten om att jag inte borde vara det. Men ändå så får jag vara arg. För jag förstår varför jag är arg.

Det är egentligen sjukt onödigt att jag delar med mig av detta. Jag tänker inte göra det. Men det bara kommer ut ilska ur mig helatiden och jag vet inte ens vart jag ska göra av all ilska.

Mitt i en av alla mina känslostormar skulle jag göra mat och då ställde jag in min matlåda som jag längtat efter hela dagen i micron, som då börjar låta konstigt och blixtra lite, så för att förhindla explosion så stängde jag av micron. Kan tilläggas att jag inte hade något som inte borde vara i micron. Så jag satte på ugnen och ställde in min plastmatlåda  i ugnen. När jag kom tillbaka va det en hög med mat och plast på botten. Jag förstod verkligen inte att matlådan inte skulle klara av att värmas i ugnen. Den klarar ju av micron. Det va verkligen för mycket för mig.

Men jag samlade mig och tog en tallrik och stoppade in en annan mat i ugnen som jag hade på lager. Men sen när jag ringde mamma så sa hon att jag inte kunde äta den maten eftersom att jag inte hade städat ur ugnen och värmen och plasten blir tydligen giftigt så jag kunde inte äta denna maten heller. Så nu blev det knäckebröd och makrill och en banan. Kan någon i världen förstå hur dålig man känner sig som mamma när man inte ens kan förse sitt ofödda barn med näring?

Jag är så otroligt negativ just nu så jag ska bara borsta mina tänder, dusha min kropp och störta ner i sängen och hoppas att jag sover hur länge som helst. Helst hela helgen. Jag vill inte hitta på någonting. Jag vill inte gå utanför dörren.

Grannarna ovanför har party eller något. Det känns som att det är stor risk att dom utsätts för min ilska inatt om dom fortsätter springa runt på sitt jävla golv länge till.

Köket ser ut som ett bombnedslag. Jag orkar inte se det. Nu ska jag sova.

Inatt va jag sjukt arg i min dröm igen. Jag måste ju vara arg i verkligheten eller något, så otroligt arg som jag är i mina drömmar. Jag va arg på Fredrik och för att han skulle fatta hur arg jag va så började jag röka och dricka. Hur omoget som helst, men det va tydligen det enda sättet han skulle fattar hur arg jag va på.

Sen någongång i morses va jag lite halvvaken och tänkte på att jag inte känt bebis så mycket igårkväll, men den brukar sova på morgonen, så jag tänkte inte jättemycket mer på det, men sen kände jag ett rytmiskt hoppande där inne, och i morses när jag va påväg till jobbet kom jag på det igen, för jag somnade nämligen om mitt i allt, och då kom jag på att det måste ju varit bebisen som hickade. För i mitt yrvakna tillstånd kunde jag inte komma på vad det va för konstig känsla..

Men så måste det ha varit för det höll på ett tag=) Mysigt!

Hoppas den kan hicka när jag är vaken nästa gång istället!