Nä det blev inget Göteborg idag. Och jag är sååååååå besviken.

Jag hade skitont i min jävla mage hela natten, alltså matmagen och kunde aldrig sova och de gånger jag väl lyckades slumra till så vaknade jag av att jag va skitsvettig och varm och det kliade sååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå
ååååååååå mycket på mig. Det kliar numera under huden känns det som så jag måste klia så hårt så att jag får ont. Det kliar i ansiktet och på armarna  och öronen mest. Så när jag vaknade va inte mitt humör det bästa direkt. Bebis vände och vred på sig hela natten med. Kände den att jag hade ont eller?

Skitläskigt och jag kan bara inte förstå att alla mina livsfarliga symptom ska komma på en jävla lördag jämt. Jag är så besviken. Jag som ville ha en perfekt och rolig dag i göteborg och så bara blir det såhär. 154 kr kastade i papperskorgen.

Inget är bra. Jag oroar mig för allt och nu vill jag faktiskt inte vara gravid mer. Nu har jag testat det och det va definitivt inget för mig. FY!

Jag vill bara ha våran bebis istället. Hoppa över dessa sista veckor som säkerligen bara kommer blivärre, gud vet allt jag kommer råka ut för. Havandeskapsförgiftning blir det säkert. Eller något annat smaskigt.

jag är JÄVLIGT negativ idag, men en så enkel och trevlig sak som att åka till närmsta stora stad och strosa runt i lite butiker som inte finns här och äta en trevlig middag ska blir förstört bara sådär, för att alla jävla sjukdomar i världen alltid ska hoppa på mig på en lördag. Det är inte okej. Jag ska aldrig planera något på en lördag någonsin i mitt liv igen. Hoppas verkligen inte att julafton infaller på en Lördag för då kan jag tyvärr inte lova något.

Jag tänker inte ens försöka vara positiv för det kommer bara att bli värre ändå. Nu ska vi iaf snart till knalleland och jag SKA köpa bebiskläder. Denna månaden SKA det mesta vara köpt och färdigt. Så det så.

Min besvikelse på min kropp är sååååååå sjukt stoooooooor. Den är tydligen bara gjord för att sitta hemma framför datorn. Gå utanför dörren är ju knappt att tänka på då jag ramlar och slår mig minst varannan dag.