Herregud. Vad händer? Plötsligt fick JAG ett sjukt stort sug efter pannkakor!? Jag hatar egentligen pannkakor. Jag känner att jag till och med skulle kunna tänka mig att äta voffflor, och det har jag verkligen lovat mig själv att aldrig tvinga i min kropp igen, för att jag normalt sett avskyr det, men någon gång ätit det ändå, för att alla andra tycker om det så mycket.

Troligen är detta en protest från min kropp. Min kropp vill faktikst inte ha diabetes. Den säger det väldigt tydligt till mig. Pannkakor innebär kolhydrater i form av mjöl. Sylt måste man ha på och det innebär socker. Och grädde måste man också ha och det innebär mjölksocker. Plus fettet som finns i allt.

Diabetes borde inte ha drabbat just mig för jag har en sån hälsosam inställning till mat egentligen.

Vilket inte innebär att jag bara äter hälsosam mat utan att jag äter det jag vill ha utan att ha ångest över det. Den egenskapen har nu helt försvunnit för att jag helatiden hör i mina tankar att jag inte borde. Jag borde inte för att det är dåligt för min kropp.

MEN DET ÄR INTE DÅLIGT FÖR MIN SJÄL OCH DEN ÄTER JAG MED FÖR.

Jag har alltså bara tur som inte är överviktig. Jag är inte heller överviktig bara på insidan, som min vän Malin brukar säga: du är som en  pommfritt, smal på utsidan med tjock på insidan. Det kan man ju faktiskt tro. Men än så länge är jag inte det.

Jag vill ha det som förut. Jag hade inte ofta ett sug efter ohälsosam mat. Jag åt ohälsosam mat när jag blev sugen på det. Vilket inte var sårskillt ofta förut just bara för att jag fick. Jag kunde, utan problem. Många sa nästan rakt ut till mig att jag borde, just för att jag var så liten. Då finns inte behovet att att äta det. Åt jag godis så åt jag bara några, för att behovet sedan var uppfyllt. Åt jag kakor så ville jag aldrig ha mer än biten jag åt, för behovet fanns inte mer.

Men nu, nu skulle jag nog kunna trycka i mig en hel godispåse och en kladdkaka själv, just för att jag aldrig får, det är så omständigt, det är så dåligt för mig. ÅNGEST. All mat som inte är bra för mig men som jag vill ha är bara ÅNGEST. Men suget är så enormt. Innebär detta att jag kommer att bli överviktig? För varedaste dag belönar jag mig själv med något som jag kanske inte borde. JUST FÖR ATT DET ÄR SÅ SYN DOM MIG. Jag ser verkligen problemet.

Jag vet inte om jag kommer kunna njuta av mitt liv om jag inte kommer få njuta av mat och godsaker utan ångest. Hur gör man då?

Jag ska i vilket fall göra pannkakor nu, just för att det är helt jävla normalt att äta det och jag är sugen på det.

Detta kommer ge mig någon form av ätstörning om det inte försvinner. Diabetes och jag kommer aldrig att kunna komma överens. Rutiner och den sortens hälsosamma matintag det kräver för att må optimalt är inte vad jag är uppväxt med och inget jag vill ändra mig för. Jag är så trött på det här nu.