Jag är så enormt arg idag. Arg och otacksam och allting. Jag är medveten om att jag inte borde vara det. Men ändå så får jag vara arg. För jag förstår varför jag är arg.

Det är egentligen sjukt onödigt att jag delar med mig av detta. Jag tänker inte göra det. Men det bara kommer ut ilska ur mig helatiden och jag vet inte ens vart jag ska göra av all ilska.

Mitt i en av alla mina känslostormar skulle jag göra mat och då ställde jag in min matlåda som jag längtat efter hela dagen i micron, som då börjar låta konstigt och blixtra lite, så för att förhindla explosion så stängde jag av micron. Kan tilläggas att jag inte hade något som inte borde vara i micron. Så jag satte på ugnen och ställde in min plastmatlåda  i ugnen. När jag kom tillbaka va det en hög med mat och plast på botten. Jag förstod verkligen inte att matlådan inte skulle klara av att värmas i ugnen. Den klarar ju av micron. Det va verkligen för mycket för mig.

Men jag samlade mig och tog en tallrik och stoppade in en annan mat i ugnen som jag hade på lager. Men sen när jag ringde mamma så sa hon att jag inte kunde äta den maten eftersom att jag inte hade städat ur ugnen och värmen och plasten blir tydligen giftigt så jag kunde inte äta denna maten heller. Så nu blev det knäckebröd och makrill och en banan. Kan någon i världen förstå hur dålig man känner sig som mamma när man inte ens kan förse sitt ofödda barn med näring?

Jag är så otroligt negativ just nu så jag ska bara borsta mina tänder, dusha min kropp och störta ner i sängen och hoppas att jag sover hur länge som helst. Helst hela helgen. Jag vill inte hitta på någonting. Jag vill inte gå utanför dörren.

Grannarna ovanför har party eller något. Det känns som att det är stor risk att dom utsätts för min ilska inatt om dom fortsätter springa runt på sitt jävla golv länge till.

Köket ser ut som ett bombnedslag. Jag orkar inte se det. Nu ska jag sova.

Inatt va jag sjukt arg i min dröm igen. Jag måste ju vara arg i verkligheten eller något, så otroligt arg som jag är i mina drömmar. Jag va arg på Fredrik och för att han skulle fatta hur arg jag va så började jag röka och dricka. Hur omoget som helst, men det va tydligen det enda sättet han skulle fattar hur arg jag va på.

Sen någongång i morses va jag lite halvvaken och tänkte på att jag inte känt bebis så mycket igårkväll, men den brukar sova på morgonen, så jag tänkte inte jättemycket mer på det, men sen kände jag ett rytmiskt hoppande där inne, och i morses när jag va påväg till jobbet kom jag på det igen, för jag somnade nämligen om mitt i allt, och då kom jag på att det måste ju varit bebisen som hickade. För i mitt yrvakna tillstånd kunde jag inte komma på vad det va för konstig känsla..

Men så måste det ha varit för det höll på ett tag=) Mysigt!

Hoppas den kan hicka när jag är vaken nästa gång istället!

Hejsan.

Idag har jag jobbat igen. Det gick bra. Tänker mindre och mindre på att det är stressigt. För egentligen så är det ju inte det när man kommit in i det igen. Man gör allting i ordning bara.

I helgen är Fredrik på ett för honom efterlängtat lan, så jag ska inte göra särskillt mycket. Om ingen i denna staden erbjuder sig att umgås med mig då såklart. Jag ska kanske göra några efterfrågningar om det inte dyker upp några alternativ av sig självt. Det viktiga är att jag får sova hemma och har nära till mitt hem. Jag är verkligen så sjukt hemmakär just nu. Kan väl kanske bero på omständigheterna och att jag knappt varit hemma på hela sommaren känns det som.

Jag vill verkligen bara sova i våran egen säng. INGEN annanstans. Jag vill kunna ta mig hem snabbt om jag känner att jag måste.

Jag vill se den nya fjortisfilmen som har premiär idag. "I rymden finns inga känslor", eller vad den heter. Jag vet inte varför jag vill se den, men ja vill det.

Jag har fått för mig att det är en fjortisfilm i alla fall.

Bye.