Idag är det Lördag. Lördagar innebär veckobyte.

Och idag går jag in i vecka 30. Fattar ni? Jag har passerat 30 strecket.

Vecka 30 har alltid varit skrämmande för mig. Då är man höggravid, tycker i alla fall jag. Det är 10 veckor kvar. Det är mycket mindre än alla veckor jag redan gått igenom.

Jag tycker inte jag har haft särskillt stora problem med någonting. Visserligen har jag inte ens känt igenom mig själv, varit mycket ledsenare än vad jag trodde att jag skulle vara. Jag trodde att alla dessa 40 veckor skulle vara en dans på rosor, lycka och glädje varjedag. Jag vet inte ens varför jag trodde det men så blev det inte i vilketfall.

Jag förväntar mig inte heller längre att första tiden med bebis ska bli den lyckligaste tiden. Jag tror det kommer bli jobbigt. Såklart kommer man vara glad för sitt älskade lilla barn, men eftersom att jag redan är så påverkad av hormoner eller något, så blir det säkert bara värre. Kanske drabbas jag av en förlossningsdepression.

Nu tycker ni väl att jag bara är negativ igen, men jag måste ju förstå att det kan bli så. Det blir ju bara värre sen om jag går runt och tror att allt ska bli bra så fort bebis är ute.

Fast jag vill tro det. Jag vill verkligen tro att den första tiden ska vara så lycklig och spännande, att alla kommer hit och hälsar på och att man åker runt till släkt och vänner så att alla får träffa detta nya vackra lilla liv som snart finns här. Att man får blommor med bud och vykort på posten. Att man direkt känner en otrolig kärlek till sitt barn och att amningen fungerar perfekt. Att Julafton blir en såndär otroligt lycklig dag med sitt nyfödda lilla spädbarn i en söt liten juldräkt.

Att man är en genomlycklig mamma. Men en genomlycklig realtion och en perfekt liten frisk bebis.

Man får väl bara vad man är värd kanske, men hur gör man sig ens värd allt det där?Man kanske måste vara en såndär otroligt positiv människa som alltid bryr sig mer om andra än sig själv för att få allt det där. En sån månniska som alltid ger men aldrig förväntar sig att få något. Som min mormor.

Jag försöker ofta vara positiv, jag försöker så mycket men det är som att jag har ett behov av att vara negativ lika mycket, för jag hamnar alltid där en stund, samlar lite kraft och så är jag positiv igen.

Nä nu har jag svamlat iväg igen, vecka 30 va det ju. Jag är tacksam att jag har kommit såhär långt! Det trodde jag aldrig. Nu är det bara 10 veckor kvar. 2 månader och 16 dagar. Det kan ju hända tidigare med. Kanske i morgon. Eller i Oktober. Eller i December med. Vi får se.

 

fruuugan

4 september 2010 12:17

Kära frugan, nu får du ta och skärpa till dej! Vadå får bara vad man förtjänar?? Isf förtjänar väl du det lyckligaste av det lyckliga, så som du kämpar varenda jäkla dag och så som du har kämpat i ditt liv.
Du kan ju inte direkt rå för att du mår dåligt nu.
Och visst, det kanske inte blir världens lyckligaste tid i början heller, eftersom det är en STOR omställning för dej. Men kärleken till ditt barn kan ju ingen ta ifrån dej. Även om du är lycklig eller deppig så kommer du ju älska ditt brn och ditt barn kommer älska dej lika mycket tillbaka.
Släpp alla tankar på att du inte skulle vara värd lycka eller att allt skulle gå dåligt. Visst det är bra att du är förberedd på att det kan bli jobbigt, men du får inte trycka in sån jäkla negativitet i allt. En del saker kan du faktiskt ändra på genom att tänka annorlunda.
Kom igen frugan, du är en fantastiskt stark kvinna, det VET jag.
Och jag kommer alltid att vara här! Kärlek

http://johannasfunderingar.blogg.se

Jennie

4 september 2010 12:39

ja alltså jag förstår ju att jag är lite väl negativ ibland men jag är väl så förvirrad eller ngt. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen eller vända mig snart riktigt. Ibland är jag ju verkligen långt nere i ett svart hål eller något, men ibland är allt som vanligt och då skäms jag över att jag ens har varit nere där. Förjag har ingen anledning till det och då tycker jag så hemskt illa om mig själv. För det finns så många som har det så mycket värre än mig. Egentlgien har jag allt, men jag ser det bara inte. Det tycker jag är dåligt av mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan! ville bara påminna om att jag har en ny blogg, för att denna inte funkar så bra! Men besök mig på: alskadeingen.blogg.se   ...

Hejsan. Ledsen för dålig uppdatering, men det har ju hänt en del den senaste veckan=) Gabriel valde ju inte att komma ut själv så det blev igångsättning på Måndagen den 22:a. För er som inte vet redan alltså. Fast det gör väl dom flesta. Ha...

Nu väger jag 69 kg, bara så ni vet. Om ni någongång ska kalla mig tjock så är det nu, för jag tänker ALDRIG mer vara tjock. Om jag inte blir gravid nån mer gång i livet då så klart. Men fattar ni!? Jag har gått upp 16 kilo! Det är nästan inte okej. O...

Hejsan. Verkligen ledsen att jag bloggar så sällan nu för tiden. Det är denna DUMMA datorn som inte klarar av min bloggsida. Ni skulle inte heller blogga om det tog hundra år att skriva ett inlägg. Jag får till och med vänta när jag måste sudda lit...

Hejsan. Nu ska ni få höra! Det kan möjligtvis vara lite intimt så ni som känner att ni inte vill ta del av lite halvintim info om mig kan ju sluta läsa här.. Jo, igår upptäckte jag att mina bröst har börjat läcka! Visserligen läcker dom inte a...