Jag måste upplysa er alla om en viktig sak! Vad jag har förstått under gravididetens gång så kommer vi att få gåvor (presenter och sånt) efter förlossningen. Det är inget jag har funderat så mycket över, men nu är det många som har avslöjat att dom vet vad dom ska köpa, som man hör innan man fyller år ungefär.

Då kom jag på att man köper ju faktikst en liten present till sånna som har fått barn. Det känns bara lite bortskämt, men såklart jätteroligt.

Det jag ville upplysa om är att vi kommer samla på "tummen" saker. Ni vet den underbart söta lilla tummenfiguren? Så om ni ska satsa på något, satsa på den figuren. Kläder kommer vi ha i överflöd, så gärna praktiksa saker. Och blöjjor! Det kan man väl inte ens få för mycket av?

Jag säger till om det är något specifikt vi kommer på att vi gärna skulle få=)

Nu känns det nästan jobbigt att jag skrev det här, men om ni ändå ska köpa något så kan det ju vara något som verkligen behövs  så man kan komma ihåg det och använda det=)

Jag är ute i god tid med, men eftersom att många pratat om det här med presenter till det nyfödda barnet så tänkte jag att det va lika bra att ta upp det.

Föressten så har jag känt av någon konstig smärta i ryggen och magen idag. Antar att det är normalt.

Nu har jag tvingat mig att städa. Det va nästan skönt att tvinga mig själv till något.  Köket är rent och fint.

Jag kom på i morse, eller om det va igår morse att vi måste verkligen möblera om. Det blir alldeles för trångt som det står nu, och vi måste ju köpa en till liten garderob till bebis sen. Jag har kommit på en bra lösning och jag hoppas Fredrik ska gilla den. Problemet är ju bara att det är så liten yta att flytta möblerna på så det bli ett stort projekt..Kanske på Söndag förmiddag?

Eller i morgon, beroende på vad vi ska göra.

Hör och häpna, jag vill byta ut gardinerna i vardagsrummet med, jag älskar ju dom men dom är lixom lite för stora..Dom tar för mycket plats på något sätt. Inte okej, det får jag handla på Ikea, som vi förhoppingsvis ska till någongång i Spetember, det borde passa bra.

Nu ska jag fortsätta läsa runt lite..

Idag är det vecka 23. Jag ska berätta för er hur jag käner mig nu, efter mer än halva gravven.

Jo, jag ska tala om för er att just nu är det bläää.

Jag är ledsen för någonting nästan jämt. Helatiden så tänker jag att jag inte ska vara det och att det bara är en massa simmande hormoner i mig som är dumma och plågar mig, men det går ju inte alltid att tänka realistiskt.

Mitt psyke tar kol på mig. Jag orkar inte höra på mina egna förbannade bittra tankar. Jag vill inte vara ensam för då hör jag dom helatiden.

Tankarna tänker att jag är värdelös som inte ens orkar städa. Dom tänker att jag är otillräcklig och oattraktiv osv osv.

Orkar man höra på det hur länge som helst? Nej.

På natten är det enda jag drömmer att ingen lyssnar på mig, ingen hör mig, ingen bryr sig om vad jag känner och nu har alla börjat bli arga på mig i drömmarna med. För jag tycker bara synd om mig själv och det får jag inte.

Förstår ni hur mycket jag hatar hormoner? För jag är inte sån i vanliga fall. Jag är inget psykfall som inte orkar höra mina egna tankar.

Men nu känner jag mig som det. Egoistisk och dum. Helatiden.

Om man nu bortser från alla hormoner som iförsig för något bra med sig, för ibland kan jag känna att jag bara vill att det ska gå fort nu så att jag kan få ut våran bebis och bli som mig själv igen, och min förlossningsrädsla krymper lite när det känns jobbigt att vara gravid, så känns det väl bra, jag har inte ont någonstans, inte konstant i alla fall, ibland kan jag få lite ont i magen eller ryggen och sånt som troligen är normalt. Det flyter på, bebis sparkar otroligt hårt. 

Just nu är den ca 20 cm och väger 500g! Stor!

Det är i alla fall fantastiska ögonblick när den rör sig sådär mycket. Då känner jag mig inte så orolig. Det är skönt!