Jag har mycket mer att berätta än det jag berättade igår, men ett inlägg tar för mig sjukt lång tid att skriva då datorn är dum i huvudet. Men nu fortsätter jag alltså.

Igår på morgonen ringde det en underbar man till mig. Eller det kanske va en gubbe egentligen. I vilket fall så presenterade han sig som min nya handledare på försäkringskassan. Jasså tänkte jag, kul för honom. Jag HATAR ju alla som jobbar på försäkringskassan. Men denna man visade sig vara speciell. Han ville hjälpa mig!!

Han har löst så att jag har fått mina sjukpenningspengar för Augusti och September, så igår blev jag helt plötsligt 12355 kr rikare, tack för det!

Sen undrade han hur jag MÅR! Han undrade hur det går för mig med diabetesen och han förstod verkligen att jag inte kan jobba just nu. Så han ska alltså försöka hitta mina havandeskapspenningspapper som nog finns någonstans i Stockholm. Och denna man jobbar även i Borås, så han är ju på plats så att säga.

Ja, man kan säga att han löste min ekonomiska kris och alla pappersproblem jag haft den senaste tiden. Det är ju visserligen inte säkert att jag får havandeskapspenning, men jag kommer ju få betald sjukskrivning annnars iaf, för han förstod att jag behöver det. TACK!!

Detta va alltså en handledare på försäkringskassan som RINGDE MIG! Lyfte luren! Förstod vad kommunikation 2010 innebär!

Nog om det. Igår tröttnade jag på alla stora kartonger vi hade här hemma, och jag är trött på att behöva hjälp av någon som har bil varjegång vi ska till en återvinningsstation, så jag tog kartongerna i armarna och bärde ner dem till återvinningen och fortsatte därefter min resa till ICA MAXI, där jag strosade runt hur länge som helst och storhandlade för 1000 kr. Sen åkte jag buss hem med dessa TUNGA kassar. Jag vet inte hur det kunde bli så mycket för listan såg inte så farligt lång ut, så jag tänkte att det klarar jag. Det gjorde jag ju med, men det va riktigt jobbigt att bära det. Sen städade jag hela badrummet, fortsatte tvätta, vek tvätt, strök de nytvättade enorma gardinerna, lagade mat och diskade. Sen blev jag heeeelt slut. Hade ont överallt och ryggen strejkade. Jag kände mig rätt så höggravid. Men jag sov HELA NATTEN sen. Alltså utan att vakna en enda gång. Så trött va jag alltså.

Idag ska jag vila. Det behöver jag verkligen. Jag funderar på att åka ner till stan och dricka kaffe hos mormor  med. Det är trevligt. Jag trivs med det.

Sen ska jag fortsätta stryka den andra hälften gardiner och vika in lite mer tvätt och diska och laga mat, men jag ska mest vila. Min rygg orkar inte med min mage snart annars.

Bye

Hejsan. Ledsen att jag inte uppdaterat på ett tag. Men ni vet ju hur irriterad jag är på min dator.

Det har hänt mycket! Denna veckan har jag varit hos både barnmorskan och specialistmödravården.

Hos barnmorskan mätte vi magen, jag vet inte vad måttet hamnade på, hon säger aldrig så jag måste alltid fråga men nu glömde jag av det.

Hjärtljuden låg på runt 134 och han har nu glidit ner i bäckenet en bit, så han är i ruckbarnt läge som man säger. Han kommer alltså inte vända sig mera. Snart är han nog fixerad med.

Mitt blodtryck va som vanligt lågt men bra och allt såg bra ut. Nästa gång ska vi skriva en sammanfattning om graviditeten, fatta hur långt man kommit då! Vi bokade in resten av besöken, det är två gånger kvar, sen bokade vi ett tredje besök den 22:a November, men då är jag nog förlöst. Det va bara ett "ifall att besök".

Sen va det ju specialistmödravården och där tog dom som vanligt en CTG-kurva. Den såg bra ut. Sen gjorde dom ett tillväxtultraljud och han är frisk och mår bra, MEN, den lille killen följer inte sin växtkurva. Han väger 2650 gram, men enligt kurvan som han hittills har följt så ska han väga 2400 gram. Den lille busen vill vara stor kille när han kommer ut!

Ja, så det är ingen minibebis som jag alltid har förväntat mig att jag ska få. Inte enorm heller, men han kommer nog väga över 3500 gram iaf.

Mamma tror starkt på att han kommer tidigare med så jag känner mig bara ännu mer stressad över allt som ska vara klart.

Jag väger numera 64 kg. Alltså iprincip oförändrat sen förra veckan.

Jag är så sjukt trött om dagarna att jag knappt kan hålla mig vaken. Men jag måste städa och städa och fixa och grejja helatiden. Igår dammsög jag och möblerade tillbaka alla möbler som stod hullerombuller i vardagsrummet efter att jag skruvat ihop garderoben till bebis. Jag passade alltså på att dammsuga bakom  och under alla möbler och damma dom. Det va sååå jobbbigt. Tvätta är inte heller en enkel match. Så när jag är vaken så får jag ont i ryggen för att magen tynger som tusan på den, och när jag sover får jag ont i revbenen för att bebisen roar sig hela nätterna med att sparka på dom så dom är lagom ömma tills jag ska gå upp. Men jag tycker inte att jag har sådana besvär att jag längtar till förlossningen. Det kommer jag nog aldrig att göra.

Men nattsömnen blir helt klart sämre och sämre. Men jag kan inte säga att jag sover dåligt än. Inte varje natt iaf. Jag vaknar ofta av att matmagen känns helt klämd, det gör jätteont i den, men då får jag lägga mig på något sätt så att den kommer ur kläm.

Jag är hungrig som ett djur. Jag kan äta hur mycket som helst känns det som. Jag blir aldrig mätt. Igår åt jag Mc Donalds nya hamburgare som för övrig va väldigt god, men jag hade LÄTT kunnat äta en till. Plus att jag åt morötter och en massa babytomater som mormor gav mig. Ingen mättnad alls.

Jag är hungrig hela nätterna.

Ja, det va väl det jag skulle informera om gällande bebis iaf. Snart är han ute. Och det enda jag vill göra fram tills dess är typ att sitta hemma och fundera och grejja. Jag känner ett stooooort behov av att bara vara hemma.

Just det ja, dom sa också att om han inte är ute den 20:e som är beräknat förlossningsdatum så sätter dom igång mig. Det vet jag inte om jag vill. Men tydligen så är det inte bra för diabetiker att gå över tiden. Det sliter väl på min stackars kropp antar jag och det är ju onödigt om han ska behöva bli större  och växa två veckor till lixom.

Bye

Hejsan.

Jag är sååå trött, ändå har jag sovit väldigt bra. Och länge. Men när jag vaknade av att jag behövde kissa runt halv fem så väckte jag bebisen, och den fick såklart hicka, stackaren, som höll på jättelänge och den verkade ligga obekvämt eller något, för han sparkade med både armar och ben, det kändes i alla fall lika mycket långt ner som långt upp och han vände och vred på sig hur länge som helst. Det kändes inte riktigt som vanligt. Det kändes som att han plötsligt växt mycket och inte längre får plats. Han va typ inne i mina organ och rotade. Det kan ju omöjligt vara bekvämt därinne nu. I morgon är det vecka 35, väl? Shit, nu tappar jag bort mig i veckorna med. Jo men v.35 är det. Det är alltså endast 5 små töntiga veckor kvar. Herregud.

Men nu har jag läst ut halva "att föda" boken och tvättat alla bebiskläder som vi hittills har samlat ihop. Det känns skönt. Garderoben ska vi skruva ihop i morgon och jag funderar på att åka till mamma och pappa och rota bland alla deras grejjer på Söndag.

Shit, jag är så otroligt trött alltså. Tur att jag har matlådor=) Det gör mig så lycklig att inte behöva komma på vad jag ska laga till lunch. Jag tycker inte det är särskillt tråkigt att laga mat, om det inte är tråkiga saker som köttfärsås och spagetti tex, men jag tycker det är pest och pina och komma på vad jag ska laga .Det kan få mig så otroligt arg.

Men grytan jag åstadkom igår blev väldigt god. Det va bara nötköttbitar, lök, buljong och grädde, sen hällde jag i lite kryddpeppar med. Men jag kom på att till nästa gång kan jag utöka med morötter, vitlök och kantareller! Herregud vad gott det kommer bli då=)

Jag har ju lite mer bättre grytor med lock(!) nu med. Helt underbart.

Idag funderar jag på att göra en smarrig blåbärspaj tills ikväll. Jag har hela frysen full med blåbär som farmor plockat i finland.

Jag trivs faktikst med att stå och fixa i köket, om jag bara vet vad jag ska göra=) Jag erkänner det.

Planen för idag är alltså:

*Leta smarrigt recept till blåbärspaj.

*Handla lite

*Äta den redan färdiga lunchen

*Baka paj

*Städa mellan varven som vanligt

Trevlig Fredag tycker jag ändå.

Föressten så har jag träningsvärk i vaderna sen jag gick upp och ner till tvätten igår. Men testa själva att gå upp och ner för trappor med 10 kg extra vikt på er. Det blir ganska jobbigt.

Bye

Hejsan.

Jag gick upp sent idag. Ca elva, men det känns som att jag har fått lite gjort i alla fall.

Jag har ringt och frågat om våra tapeter har kommit, och det hade dom.

Jag har ringt försäkringskassan 3 ggr men dom har för hög belastning så dom svarar aldrig.

Jag har lagat  lunch och Fredrik ville inte ha så det blev tre matlådor till mig! Wohoo, nu behöver jag inte laga lunch på typ två dagar!!

Jag har diskat två maskiner, det är ju inte så jobbigt med en diskmaskin dock, men ändå.

Jag har fått tvättat tre maskiner tvätt och mer lär det bli. Bebiskläder tvättas nu med.

Jag har gått ner med all återvinning som svämmade över.

Ja det va väl det mesta. Det börjar bli lite jobbigt att springa upp och ner för trapporna när jag tvättar, men jag har hört att det är bra att gå i trappor när man är gravid för att bebis ska sjunka ner lättare, så det är nog bara bra.

Snart är det "halv åtta hos mig" på tv=) Och idag börjar lyxfällan med! Mitt favoritpogram nästan!!

Jaha, nu blev ju dagen såå mycket bättre när försäkringskassan inte ens kunde ta emot fler samtal för att det va för hög belastning. GUUU-UUUD!

Och min mamma säger att jag INTE kan tapetsera själv och att jag inte ens borde försöka för att det inte kommer att gå. Nähä? Vem ska göra det åt mig då? Jag känner ju inte direkt någon som tänker hjälpa mig gratis (Någon expert alltså) och jag kan inte leva med de tapeterna som sitter på väggen. Jag lever hellre med nerrivna tapeter isånna fall. Alltså inga tapeter alls.

Men hur kan alla andra smäcka upp sina tapeter på väggarna då? Utan att ha någon vidare kunskap?

Och jag är faktikst händig, för i söndags skruvade jag ihop nattduksbordet vi köpte på ikea nästan själv. Fredrik fick skruva om lite en gång, och jag tappade endast tålamodet max 5 ggr på 4 timmar.Och igår skruvade jag upp våra sänglampor på väggen helt utan hjälp.

Jag ska nog kunna smäcka upp lite tapeter på väggarna med, varesig det blir fint eller inte. Det hör inte hit. Det kan inte bli fulare än det är nu i vilket fall.

Alltså det är INTE sant! Herregud! Jag är så arg så att jag nästan skrattar. HUR tänker försäkringskassan? Anställer dom gravt handikappade människor? Människor utan IQ?Människor med problem?

Jag skickade ju in mina papper om sjukpenning till dem, fyllde i alla frågor dom ville ha svar på osv, och fick tillbaka ett brev för dom hade ju inte ens fattat hälften. Jag skulle ringa till dem för att besvara dessa frågor. Det gjorde jag. Jag fick plats 91 i kön och det tog 30 min att komma fram. Jag besvarade alla frågor och frågade om det va något mer dom ville veta?! Jag va trevlig. Hon jag pratade med va även hon trevlig. Hon sa att hon hade fått svar på allt hon ville veta.

MEN, idag, just precis nyss faktikst så damp det ner ett brev genom brevlådan. Från försäkringskassan. I detta kuvert fanns ett brev, MED EN FRÅGA!!!

Dom vill alltså veta HUR jag förlagt min arbetstid under tiden jag jobbade 25%. Alltså vilka dagar och tider jag jobbat. Men käretid, herregud, för allt i världen, kunde dom inte frågat det när jag hade stått i kö i 30 min!? Och eftersom att dom  vill ha telefonnummret till mig typ 3 ggr på samma papper så kan dom väl ringa själva? Tar det längre tid att ringa mig än att skriva ett långt jävla brev och skicka det på posten och slösa på naturens resurser med alla dessa jävla papper? Det är ju undertecknat med samma namn alla breven, varjegång, så varför lyfter hon inte luren och ringer mig? Nu när jag ska ringa dom så kommer jag ju att få prata med någon annan än henne ändå, varför ska det behöva gå genom 100 personer iställlet för att hon bara skulle kunna ringa mig? Jag antar att hon skickar väldigt många sånna här brev om dagen. Är det verkligen lättare än att ringa mig och alla andra? Jag förstår inte. Detta företag är verkligen helt sjukt. JAG VILL HA MINA PENGAR SOM JAG HAR RÄTT ATT FÅ! NU!

Dessutom hotar hon mig i brevet med att  om jag inte ringt in innan den 15 Oktober kommer utredningen att dröja ytterligare, men det är ju inte ens mitt fel! Det är ju dom som inte kan samarbeta, dessutom fanns det inte med någon fråga på det första pappret om hur jag förlagt min arbetstid. Den frågan har tillkommit. Jag vet inte ens när. Varför ska dom veta det? Nu ringer jag dem, men jag kan INTE lova att jag kommer vara trevlig.

Hejsan. Idag är jag lite irriterad. Det känns som att jag inte vet hur jag ska få tiden att räcka till och det händer aldrig någonting. Jag orkar inte göra något. Jag är trött. Jag behöver vila. Ändå sov jag precis tolv timmar. Jag är arg för att jag snart måste föda ett barn. Jag vill inte föda. Jag vill bara ha min bebis. Jag vill inte ha ont. Jag fick kramp i vaden i morses och det va vad jag klarar av i smärtväg. Definitivt inte mer. Det klarar jag inte av. Jag vill inte ha ont.

Dumt av mig att sitta här med 6 veckor kvar och tänka så, men jag kan väl inte hjälpa att jag är livrädd och inte visste att jag skulle vara såhär svag när det väl  nästangäller. Nä, jag är sur. Och jag inser ju att med den här inställnigen kommer det ju inte att gå.

Ingenting känns klart heller. Jag har inte skrivit något förlossningsbrev, inte packat någon BB-väska, inte läst klart mina böcker, inte fixat med försäkringskassan, men det är deras fel, inte tvättat några bäbiskläder och knappt fixat så att hälften av allt som borde vara hemma och stå färdigt och vänta ens befinner sig i rätt del av landet.

OCH JAG ORKAR INTE STÄDA MER I KÖKET! Det är det tråkigaste jag vet, men alltid när jag har gjort det fint och rent så blir det av någon andlednign helt kaos på mindre än ett dygn igen. Jag skiter snart i det här. Jag vill ha grå kakeldekor så att jag kan täcka det FULA blommiga färglösa kaklet som sitter där nu.

Jag ska ringa tapetsesar butiken och undra vart mina tapeter är så jag kan börja.

JAG HATAR ATT VARENDASTE DAG BEHÖVA KOMMA PÅ VAD VI SKA ÄTA.

Ja, och så vad detta inlägget egentligen skulle handla om:

När jag fyller år önskar jag mig:

* En smärtfri förlossning

* Att allt ska gå bra under förlossningen.

* ett babygym

* Svarta mjukisbrallor

* Kakeldekor

* Vetevärmare

* Presentkort till en väskaffär ( måste välja väska själv)

* Fast jag önskar mig även en svart SVEA-väska. En sån som man skulle kunna ha som skötväska om man tröttnar på den man har, typ.

* Skinnvantar, modell söta.

* Tjocka mammastrumpbyxor

* Tröjor som jag skulle kunna använda nu i slutet då jag endast använder de fulaste kläderna i hela garderoben nu för tiden för att jag inte får plats i något annat och inte känner för att köpa nytt.

* Alla övriga bebisprylar man kan tänka sig är allltid välkomna!

* Svarta hissgardiner

* Blöjor

* Svarta stolsdynor

* Svart duk till mitt köksbord

* Presentkort på trevliga affärer som har det mesta, tex åhlens.

Ja, nu har jag skrivit upp allt jag någonsin önskat mig typ,för att ni ska ha mycket att välja mellan=) Denna listan är alltså till för dom som brukar köpa presenter till mig när jag fyller år och hade tänkt göra det även i år. Jag behöver egentligen en systemkamera med, men det inser jag ju att ingen kan köpa. Det vore ju kul att ha en kamera att föreviga ögonblicket när bebis kommer till världen. Jag har visserligen en kamera, men jag hatar den. Man ser så fruktansvärt blek ut i den!

Sen vill jag ha en ny dator med, innan denna havererar och tar alla mina kort med sig. Men jag inser ju att även det är en lite väl stor summa.

Vad ska jag laga till lunch idag? Jag måste använda mina grytbitar idag. MÅSTE. Men  på alla receptsidor finns det bara messa konstiga varianter av gryta. Jag vill ha svensk husmanskost. Hur svårt ska det vara?

Hejsan.

Igår kväll kände jag mig verkligen jättehöggravid. Jag hade ont i ryggen och gick å la mig vid 21 och va tvungen att gå upp och kissa två ggr innan jag somnade och jag tror kanske att jag har börjat känna av svaaaaga svaaaaga förvärkar? Som små mensvärkar är det iaf. Riktigt skrämmande. Jag lever i en förnekelse om att en förlossning inte kommer komma, och om det gör det så tror mitt undermedvetna att det finns någon enkel utväg, vilket jag vet att det inte gör.

Svårt fall, som mormor skulle sagt.

Jag börjar ju inse nu att det är ganska nära när folk som inte ens känner mig tittar på mig och undrar om det inte är dags snart? Och när jag helatiden får kommentarer om att nu är jag stor! Och oj vilken mage jag har fått och oj hit och oj dit och ibland känns det som att folk tror att jag ska börja föda vilken sekund som helst.

Men om mindre än tre veckor är det v.37 och då räknas han  ju inte ens som för tidigt född. Då är det helt normalt och ok att födas. Herregud.

Sen känner jag av lite lite foglossningar runt ena höften när jag går. Absolut inte farligt och jag lider inte direkt, men det känns. Och, ursäkta, nu är jag lite intim här, men det typ huggeroch ilar om vartannat i min mus. Alltså själva utgångskanalen. Inte direkt skönt, men jag antar att bebis åker lite längre och längre ner?

Jaja, imorses va det upp och iväg till sjukhuset för andra gången denna veckan för att träffa min diabetessköterska Lars. Långtidssockret hade sjunkt! Mycket med! Det trodde jag ju inte, men nu ligger det på 4.3 och innan va det på 5.0 så det va ju väldigt bra. Och jag har ju märkt ett ökat behov av insulin den senaste tiden men det va tydligen inte heller konstigt för just nu växer ju bebisen mycket och lägger på sig en massa vikt och då sa han att behovet ökar. Det va ju skönt att det va normalt det med.

Och herreguud vad kallt det är ute nu för tiden! Jag va tvungen att ta en varm dush och sätta på mig varma kläder nä rjag kom hem idag. Helt genomkall va jag. Nu ska jag städa upp i den överbelarmade köket för att sedan fixa lunch till min och Malin..=)

Bye.